Personakt Antavla

Birgitta "den heliga" Birgersdotter

Sveriges enda kanoniserade helgon, grundare av Birgittinerorden. Blev ca 70 år.

Far:Birger Persson (Petersson) (1270 - 1327)
Mor:Ingeborg Bengtsdotter (- 1314)

Född:omkring 1303 Fresta, Sköldnora gård, Uppland 1)I Dick Harrisons - Gud vill det - Nordiska korsfarare under medeltiden - uppges att Birgitta sannolikt inte föddes på Finsta gård, som ofta anges som hennes födelsegård, utan snarare på ett av de herresäten, som vid denna tid ägdes av herr Birger, kanske Skällnora (nu Sköldnora) eller Runby.

Inom forskarvärlden har det spekulterats länge i om att födelseorten i stället för Finsta skulle kunna vara gamla Sköldnora gård i Fresta socken i Upplands Väsby kommun. Nu pekar dokumenten som hembygdsforskaren Mats Lejdeby presenterar i en ny bok 2012 (Kampen om bygdemakten) i samma riktning.
 
Död:1373-07-23 Italien, Rom, Casa di Santa Brigida (Birgittahuset) vid Piazza Farnese 2)
Begravd:1373-07-27 Italien, Rom, kyrkan San Lorenzo in Panisperna 3)
Begravd:1374 Vadstena, Vadstena kloster, Östergötland

Äktenskap med Ulf Hjorthuvud (Gudmarsson) (1298 - 1344)

Vigsel:1316 Finsta, Finsta gård, Uppland 4)

Barn:
Märta Ulfsdotter (~1319 - 1399)
Gudmar Ulfsson (~1322 - ~1332)
Karl Ulfsson (~1327 - 1372)
Ingeborg Ulfsdotter (~1329 - 1349)
Katarina Ulfsdotter (1331 - 1381)
Birger Ulfsson (~1333 - 1391)
Bengt Ulfsson (~1335 - 1346)
Cecilia Ulfsdotter (1337 - 1399)

Noteringar

Den heliga Birgitta - maka, mor och helgon- en märklig svensk kvinnas historia.

Sankta Birgitta är en världskänd kvinna från 1300-talet Sverige - en vittberest person som både kunde läsa och skriva.

Uppväxten i Uppland

Den heliga Birgitta föddes 1303 på Sköldnora gård, Fresta socken i Uppland. Fresta ligger i nuvarande Upplands Väsby kommun. Tidigare okända köpehandlingar från Riksarkivet visar att Heliga Birgittas far inte ägde Finsta gård (som tidigare angetts som födelseort) när Birgitta föddes – han hade sålt den sju år tidigare. Birger Persson köpte visserligen tillbaka till sin gamla gård Finsta utanför Norrtälje, men då hade Birgitta redan flyttat hemifrån. Samma historia finns i den katolska kyrkans arkiv i Vatikanstaten. Där nämns att den heliga Birgitta kommer från "Fristad" eller "Frastad". Tydligen syftar det på Fresta socken, där Birger Persson ägde gården Sköldnora. Av födelsegården Sköldnora finns inget kvar i dag.

Strax före Birgittas födelse var hennes mor med om ett skeppsbrott. Många drunknade men hertig Erik räddade henne. Nästa natt visade sig en man i skinande kläder för henne och sa att hon blivit räddad för det godas skull. Barnet som hon bar skulle bli något särskilt.

Birgitta uppkallades efter ett iriskt (irländskt) helgon, kungadottern Brigida. Flera paralleller kan dras mellan henne och Birgitta: de var av hög börd, nekade att gifta sig och grundlade dubbelkloster. Namnet Birgitta betyder den höga och den stolta.

Birgitta var dotter till Birger Persson, som var lagman i Uppland. Hennes farfar, morfar och bror var också lagmän. Hon gifte sig med en lagman vars far var lagman, och hon hade också en son och en sonson som var lagmän. Fadern Birger var riddare, medlem av kungens råd och en av sin tids största jorddrottar i Sverige. Han var också med om att redigera Upplandslagen när den nertecknades för första gången i slutet av 1200-talet. Birger Persson var andra gången gift med Ingeborg Bengtsdotter som var dotter till lagmannen i Östergötland Bengt Magnusson och Sigrid, kallad den fagra.

Birgittas mor hette Ingeborg Bengtsdotter och var släkt med kungafamiljen. Redan när Birgitta var 11 år dog modern. Birgitta och systern Katarina fick flytta till mostern Ingeborg på Aspenäs i Malexander, Östergötland. På Aspenäs fick hon lära sig att sköta ett hushåll. Ingeborg var gift med lagman Knut Jonsson. Mostern blev en dag vittne till hur någon stod böjd över Birgitta och hjälpte henne att sy; det var jungfru Maria. När mostern en dag ville ge henne stryk gick riset av på mitten i två delar.

Det berättas att Birgitta redan som barn var mycket religiös och hade flera uppenbarelser. Som sjuåring fick hon i en syn möta jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. När hon var tio år såg hon för första gången den korsfäste Kristus.

Den kristna tron

Familjens kristna tro var Maria-centrerad och de hade stora kunskaper om helgonen och kyrkofäderna. I denna hemmiljö präglades Birgittas livsideal som kännetecknas av barmhärtighet och rättfärdighet kombinerad med ödmjukhet.

Familjen vördade också flera lokala helgon. Ett sådant helgon var Ingrid av Skänninge som var släkt till Birger Peterssons första hustru. Ingrid hade besökt både Compostella i Spanien och Rom, där hon samtalat med påven. Hon grundade klostret i Skänninge, som blev den första utbildningsanstalten i Sverige avsedd för kvinnor.

Det finns forskare som menar att familjen kan ha haft en speciell begåvning som till viss del kan förklara Birgittas syner. Det är känt att Birgitta hade ett väl utvecklat luktsinne. Men hon kan också ha haft ett synminne, en eidetisk begåvning, så starkt att hon efter att ha haft blicken på en Mariabild eller ett krucifix några timmar senare fortfarande kan se det framför sig.

Bröllop

1316 stod hennes bröllop på Finsta med den då omyndige 18-årige Ulf Gudmarsson. Samtidigt gifte sig systern Katarina med hans bror Magnus Gudmarsson. Birgitta ville inte gifta sig - egentligen ville hon gå i kloster. Hon ville följa Marias väg och troget tjäna Kristus men tvingades nu bli en vardagsarbetets Marta.

"Håll tillbaka den fågel som är min vilja så att den icke flyger längre än det behagar din högt älskad son"

På bröllopsnatten tog den 13-åriga Brigitta löfte av Ulf att de skulle leva första året utan sexuellt samliv. Det var inte ovanligt på den tiden. Mostern Ramborg levde hela sitt liv i avhållsamhet, trots att hon var gift och Birgittas dotter Katarina levde också i ett äktenskap med avhållsamhet.

Ulf Gudmarsson var en reslig karl. Utgrävningar av hans grav i Alvastra pekar på en man av 180 centimeters längd. Han var lagman och riddare men det var Birgitta som lärde honom att läsa och skriva.

Familjeliv på Ulvåsa

Birgitta levde därefter i c:a 28 år, från 1316 till 1343, som husfru på Ulvåsa gård. Gården låg längst ut på Djurgårdsudden, "Britas udde", vid sjön Boren några mil öster om nuvarande Motala i nordvästra delen av Östergötland. Birgittastiftelsen, som startades 1920, har ansvarat för att frilägga ruinen efter Ulfåsaborg.

Hon skötte huset, men följde också sin man på hans resor. Birgitta födda åtta barn på 18 år, fyra söner och fyra döttrar. Birgitta har beskrivit hur hon uppfostrade sina barn. Hon slog dem inte och ibland fick barnen godsaker som belöning när de gjort något bra.

Birgitta hann också med socialt arbete och diakoni. Hon inrättade ett hospital vid Ulvåsa och tog hand om och hjälpte kvinnor som hamnat utanför samhället, till exempel ogifta kvinnor med barn. Hon tog också prostituerade från Stockholm till Ulvåsa där hon gav dem arbete och såg till att de blev gifta.

Barnen hade egen informator; det var Nikolaus Hermanni, en ung student från Linköping som senare skulle bli biskop i Linköping. Där skrev han text och musik till den kända lovsången till Birgitta "Rosa rorans"; den första musik i Sverige som har känd kompositör. Det var också han som 1384 skulle få inviga de första 46 nunnorna vid Birgittas kloster i Vadstena.

Äldste sonen Gudmar dog under skolgång i Stockholm. Dottern Märta giftes bort mot Birgittas vilja med Sigvard Ribbing. Hennes dotter Ingegerd uppfostrades tillsammans med drottning Margareta och blev senare abbedissa i Vadstena.

Sonen Karl var gift tre gånger. Han följde sin mor till Rom, men dog i Neapel. Dottern Ingeborg placerades i Riseberga kloster. Dottern Katarina var gift men följde sin mor till Rom och blev så småningom abbedissa i Vadstena.

Sonen Bengt dog ung och begravdes i Alvastra. Dottern Cecilia inskrevs till Skänninge kloster mot sin vilja, men hon giftes senare med Lars Sunesson och fick tre barn med honom. Sonen Birger var gift två gånger och kom till Rom för att följa sin mor till Jerusalem, där han dubbades till riddare av den heliga graven.

Tjänstgöring vid svenska hovet

År 1335 kallades Birgitta första gången till hovet för tjänstgöring som drottning Blankas överhovmästarinna. Drottningen var från Frankrike och behövde någon som satte henne in i svenska och seder. Men tidigt kom Birgitta i konflikt med Magnus Eriksson. Den lagadel hon vuxit upp bland var inte särskilt välvilligt inställd till att lämna ifrån sig delar av makten till en kung. Och Birgitta fann snart att kungens levnadssätt stred mot hennes kristna värderingar.

Både Ulf och Birgitta var mycket religiösa. I Ulfs släkt fanns flera personer med höga ämbeten inom kyrkan. Både han själv, hans far och farfar och flera av dennes förfäder hade gjort vallfärder till Rom, Compostella och Jerusalem.

Pilgrimsfärder

Äldste sonen, Gudmars, död i Stockholm blev upptakten till att Birgitta och Ulf drog ut på pilgrimsfärd. Först till Nidaros (nutida Trondheim) sommaren-hösten 1339 och till Santiago de Compostela i Spanien 1341. Birgitta var femte generationen i sin släkt som besökte aposteln Jakobs grav.

Under resan fick Birgitta tillfälle att uppleva Frankrike under hundraårskriget där kristna kungar stred mot varandra. Hon besökte och kyrkor. Livet bland präster och munkar var inte alltid sådant som hon föreställt sig. På hemvägen i Arras (nuvarande södra Belgien) blir Ulf sjuk. Birgitta söker hjälp hos Sankt Denis och Ulf tillfrisknar. Väl hemma bosätter sig makarna på Alvastra kloster där Ulf dör 1344.

Efter maken Ulfs död

Nu står hon plötsligt enligt östgötalagen under sonen Karls förmyndarskap - en vuxen kvinna som vuxit upp med upplandslagens jämlika grundinställning. Hon delar ut sina ägodelar bland barnen och de fattiga. Birgitta låter sin vigselring falla ner i Ulfs grav; nu är hon fri att följa sin andra livsväg. Hon klär sig i enkel dräkt och bor kvar i sitt hus vid Alvastra kloster.

Efter Ulfs död stannade Birgitta kvar en tid i närheten av Alvastra. Hon började få uppenbarelser och kände sig kallad att bli "Kristi brud och språkrör". I en uppenbarelse får hon veta att hon skall grunda en ny klosterorden. I en vision på julafton talar Maria om för henne att det Birgitta nu känner under sitt hjärta är samma glädje som hon själv har känt. Klostret skulle vara ett dubbelkloster för både munkar och nunnor, "en ny vingård". Ordensregeln dikterades av Kristus själv för Birgitta. Inom loppet av ett år har Kristus kallat henne sin brud och Maria sin
svärdotter.

I ett testamente 1346 bekräftar kung Magnus Eriksson att han skänker Vadstena kungsgård till ett kloster mot löfte att kungen och drottningen får sin gravplats i kyrkan. Det blivande klostret får också andra gåvor och rätt till en tredjedel av skatteintäkterna från Norge vilket är 6 000 mark silver.

Birgittas uppenbarelser

Birgittas cirka 600 uppenbarelser översattes till latin av hennes biktfader Alvastramunken Petrus Olai och Linköpingsmagistern Mattias och samlades i en bok. Den första tryckta upplagan utkom 1492.

En del uppenbarelser skrev Birgitta själv ner både på svenska och latin. Många uppenbarelser handlade också om hennes egen samtid. Hon uttalade sig ofta i politiska frågor, kritiserade kungar och krävde att påven, som bodde i Avignon i Frankrike, skulle flytta tillbaka till Rom.

För senare tiders människor, som inte bara har haft svårare att tro på äktheten i Birgittas påståenden utan också på förekomsten av gudomhga uppenbarelser överhuvudtaget, har hennes anspråk blivit ännu mer problematiska. Litteraturhistorikern Henrik Schück (1855-1947) såg hennes visioner som utslag av en sörjande änkas fantasier och henne själv som ett sjukdomsoffer i behov av mer komplett diet. Andra har härlett uppenbarelserna till en epilepsi som Birgitta ska ha lidit av.

Mest svårsmälta är kanske hennes politiska ingripanden. Tillrättavisandet av allehanda potentater har gett intryck av maktlystnad och påstridighet - och kommer inte de så kallade uppenbarelserna dessutom lite väl lägligt med tanke på Birgittas egna intressen? "Birgitta skriver inte brev när hon har något på hjärtat utan får en uppenbarelse som prompt avsändes till den som förtörnat henne eller bara ska utföra något mindre ärende i politiska, ekonomiska eller kyrkliga frågor", skriver till exempel författaren Göran Hägg. Det var hon förvisso inte heller ensam i historien om att göra, men till skillnad från Birgitta är de flesta andra som försökte bortglömda.

Ur Birgittas uppenbarelser:

Bön om ståndaktighet Herre Gud, för vilken ingenting är omöjligt och som kan allting, ge mig kraft att göra det goda
och att vara uthållig IV, 89

Kristus talar:

Men du min brud, bör vara såsom en ost och din kropp såsom ett ostkar, i vilket
osten formas ända tills den fått karets form. Så skall din själ, som är mig ljuv
och välbehaglig som en ost, prövas och renas så länge i kroppen, till dess
kroppen och själen är endräktiga och samstämmiga och båda har samma
återhållsamhetens form, så att köttet lyder anden och anden leder köttet till alla dygder.
I, 33

Resan till Rom

För att få grunda en ny klosterorden måste man ha påvens godkännande, så därför beslutar sig Birgitta att resa till Rom. Innan hon ger sig av besöker hon Skara i början av året. I domkyrkan uppenbarade sig Maria.

På hösten 1349 reste Birgitta och hennes följe från Kalmar till Stralsund, vidare genom Tyskland till Basel och genom Brennerpasset till Italien. I ressällskapet fanns prästerna Petrus av Skänninge, som senare skulle bli biktfader för skandinaverna i Rom, och Gudmar Fredriksson, som varit huskaplan på Ulvåsa. I följet fanns också riddaren Magnus Petri Tre Liljor samt tjänare och hästar. Dessutom fanns väninnan Ingeborg Laurensdotter Dannes från Bökeholms gård norr om Växjö med - hon hade lämnat Sverige mot sin mans vilja.

De reser genom ett Europa som drabbats av pesten och i Milano är livet slut för Ingeborg. I slutet av 1349 var Birgitta framme i Rom. Men hennes besvikelse blev stor, eftersom staden var fattig och husen illa underhållna. Och att det är jubelår 1350 får inte påven att flytta tillbaka till Rom.

Påven bodde nämligen under den här tiden inte i Rom utan i Avignon i Frankrike. Birgitta arbetade hårt på att få påven att flytta tillbaka till Rom och att få sin nya klosterregel godkänd. Först 1370 godkände påven Urban V Birgittinerorden, Den allra heligaste Frälsarens orden. Det skulle bli ett dubbelkloster för både munkar och nunnor med gemensam kyrka och skilda boningshus. De Birgittinerkloster som finns idag är endast för nunnor.

Birgitta blir kvar i Rom och hon besöker heliga platser och berömda kyrkor. Många släktingar, vänner och kyrkans män kommer genom åren till Rom och besöker henne. Dottern Katarina ansluter sig till sin mor.

Under åren i Rom umgicks Birgitta också med människor i hög samhällsställning, Lapa Buondelmonte var en av dem; de båda kvinnorna kom att stå varandra nära sedan Lapas son Esau hade blivit frisk efter det att Birgitta rört vid honom. Ett av de få brev av Birgittas hand som finns bevarade är skrivet till fru Lapa. Brevet är en inbjudan med många krusiduller, till ett besök hos Birgitta.

I Italien blev heliga Birgitta titulerad "prinsessan av Närke", "la principessa di Nerica", eftersom hon var gift med lagmannen i Närke. I Neapel finns en bronsbyst med den felaktiga inskriptionen "Heliga Birgitta - Sveriges drottning". Italienare och i synnerhet neapolitanare har alltid varit titelfixerade, och därmed överdrivit Birgittas ställning.

En annan av Birgittas väninnor i Rom var Fancisca Papazurri. Hon gav Birgitta rum i sitt hus vid Campo de Fiori när Birgitta fick lämna det hus, som en av kardinalerna upplåtit åt henne. Under större delen av sina år i Rom bodde Birgitta i detta hus vid Piazza Farnese. Det var här hon dog den 23 juli 1373.

Huset skänktes efter hennes död till Vadstena kloster, som gjorde det till ett härbärge för svenska pilgrimer. Sedan 1931 disponeras huset, Casa di Brigida - Birgittahuset, åter av Birgittasystrarna som driver ett gästhem där. Huset har gatuadressen Piazza Farnese 96. Mitt emot Birgittahuet finns f.ö. det eleganta renässanspalats, Palazzo Farnese, där drottning Kristina bodde ett par år på 1650-talet.

Pilgrimsresan till det heliga landet

Men det är först när hon fått sin orden stadfäst av påven 1370 som hon kan göra den efterlängtade pilgrimsresan till det heliga landet. 1371-73 vallfärdade Birgitta tillsammans med sina barn Birger, Karl och Katarina till Jerusalem; avresan till det Heliga Landet skedde den 25 november 1371. Karl dör redan i Neapel 1372 och begravs där.

Man avseglar från Neapels hamn den 14 mars 1372. Resan var inte utan strapatser och äventyr, men en höjdpunkt för Birgitta. Hon möter både Maria och Kristus i en syn. Efter hemkomsten till Rom dog hon i sitt hus vid Piazza Farnese 23 juli 1373.

Den långa resan hem till Sverige

I Franciscas brev står att Birgittas barn Birger och Katarina lämnade Rom den 4 december för att resa hem med Birgittas kvarlevor. Deras pass, utställt av staden Roms senator, finns bevarat.

Så färdades Birgittas kvarlevor den långa vägen hem från Rom över Alperna och upp de gamla pilgrimsvägarna till Östersjön. Resan gick vidare från Danzig i slutet av maj 1374 till Sikavarp på Ölands östra sida, tvärs över ön och sedan över till Bröms (nära Brömsebro på gamla gränsen mellan Sverige och Danmark). Därefter följde man kusten norrut förbi Kalmar till Söderköping och över Linköping till Vadstena. Det finns många berättelser om mirakel som hände längs vägen; blinda, som rörde vid kistan, kunde se igen och lama kunde gå.

Den kraftiga träkistan med järnbeslag finns bevarad i Vadstena och står i Birgittas
bönekammare i Bjälboättens palats som blev nunnekloster. Bevarat finns också en
tagelskjorta, en mantel och en hätta som tillhört Birgitta samt en bords skiva i valnöt som anses ha varit hennes skriv bord. Delar av Birgittas skelett finns i ett relikskrin bakom högaltaret i Vadstena klosterkyrka.

År 1952 undersöktes det som fanns i skrinet. Bland benen fanns några som anses ha tillhört Birgittas dotter Katarina och något som kan vara från Ingrid av Skänninge. Ett lårben kunde jämföras med ett lårben som förvaras i klosterkyrkan San Lorenzo in Panisperna, det vill säga det palats där Birgitta en gång stod lik. De båda benen visade sig vara ett höger och ett vänster som tillhört samma kvinna - den heliga Birgitta av Sverige.

En DNA-analys som gjorts vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala 2009 visar att de båda kranier som testats inte kommer från besläktade personer. De reliker efter heliga Birgitta och Katarina som förvaras i Vadstena klosterkyrka är därför troligen inte äkta. Den äldre skallen är dessutom från 1200-talet och den yngre personen från perioden 1470-1670. Eftersom Birgitta levde 1303-1373 är det troligen inte hennes kvarlevor, även om det finns en liten möjlighet. "Om Birgitta ätit en stor mängd fisk kan det ha orsakat åldersförskjutning av resultaten, men detta är osannolikt", säger Göran Possnert, professor vid Tandemlaboratoriet, där åldersanalysen utfördes.

Klostret i Vadstena

I de första klostren, som byggdes i Sverige för ungefär 800 år sedan, bodde det bara munkar. Klostren i Alvastra, Nydala och Varnhem byggdes av franska munkar som kom till Norden som missionärer för att omvända människor till kristendomen. Lite senare kom också utländska nunnor för att grunda kloster i Sverige

1384 invigdes Vadstena kloster, ett dubbelkloster med både munkar och nunnor. De hade en gemensam kyrka och åtskilda boningshus. Birgitta själv hade bestämt hur klostret skulle se ut och hur det skulle vara organiserat. Birgittas dotter Katarina blev den första abbedissan. Det var abbedissan som bestämde i hela klostret, men när det gällde andliga saker bestämde priorn. Nunnorna skulle sy och hjälpa fattiga och sjuka, munkarna skulle sörja för själavården och predika varje söndag. Skrivarbeten sysslade både munkar och nunnor med. Nunnedräkten är grå med vitt dok, svart slöja och vit krona med fem röda prickar som symboliserar Kristi fem sår.

Vadstena kloster blev snabbt ett viktigt pilgrimsmål, framför allt för de nordiska länderna. I klostret kunde avlatsbrev köpas. Avlatsbrev var ett dokument som gav syndernas förlåtelse. De, som var rädda för att hamna i helvetet för något man gjort, kunde köpa ett avlatsbrev så var allt bra igen. Men även efter att handeln med avlatsbrev upphört, kom många pilgrimer till Vadstena för att be vid Birgittas reliker i klosterkyrkan.

Klostret var mycket populärt, många ville bli antagna som munkar och nunnor och det var ofta en lång väntelista. Vadstena kloster hade stora rikedomar och var gynnat av kungar och drottningar ända fram till Gustav Vasa. Av de kungar och drottningar som gynnade klostret kan nämnas unionsdrottningen Margareta, som var barndomsvän med Birgittas barnbarn Ingegerd Knutsdotter, abbedissa i klostret. En annan drottning, Filippa gift med Erik av Pommern, ligger begravd i kyrkan.När Gustav Vasa bytte religion i Sverige ville han stänga alla kloster, men det dröjde till 1595 innan Vadstena kloster stängde.Många dotterkloster grundades i Europa, till exempel i England, Tyskland och Italien. Vid slutet av medeltiden fanns det 27 birgittinerkloster.

Birgittasystrarna är en modern gren av birgittinorden grundad i Rom 1911 av Elisabet Hesselblad, som även förvärvade det hus vid Piazza Farnese där Birgitta bodde under sina år i Rom tillsammans med en liten svensk koloni.

Helgonförklaring

Den 7 oktober 1391, Birgittadagen, helgonförklarades Birgitta. Det var efter många och långa utredningar som påven Bonifatius IX den 7 och 8 oktober 1391 kunde göra den högtidliga kanoniseringen; att erkänna Birgitta vara värd altarets heder och vara ett helgon. Kanonisationen bekräftades på konciliet i Konstanz i februari 1415. Påven Bonifacius IX förrättade den högtidliga helgonförklaringen och skrev in Birgitta i helgonens gyllene bok. Utanför ringde alla Roms kyrkklockor.

Birgitta är Sveriges enda kanoniserade helgon. Hennes attribut (igenkänningstecken) är pennan, bläckhornet och boken med uppenbarelserna. Dessa saker brukar finnas med när man avbildar Birgitta.

I Sverige firas hennes kanonisationsdag den 7 oktober som sankta Birgittas festdag; medan övriga världen firar den 8 oktober.

Birgitta som skyddshelgon

Sverige fick sitt enda kanoniserade helgon, den heliga Birgitta, 1391 och mer än 600 år senare är hon fortfarande hedrad som helgon och förebild i så hög grad att hon nu utnämndes till Europas skyddshelgon 1999.

Tanken på ett skyddshelgon för Europa väcktes i början på 1990-talet. Den heliga Birgitta var en självklar kandidat. Hon var kvinna, hon var framgångsrik, hon var från Norden. Birgittinernunnorna i Rom arbetar hårt för att få Birgitta utsedd till Europas skyddshelgon.

l Birgitta möter oss en märklig och högintressant kvinna - en kvinna som uppfostrades och levde i de förnämsta kretsar men var de fattigas vän och ödmjukhetens förespråkare

Den heliga Birgitta fick aldrig själv uppleva klostrets iordningsställande i Vadstena, även om hon gav noggranna anvisningar och planer för detta. Inte heller fick hon iklädas ordensdräkten, som hon föreskrev in i minsta detalj att gälla för klostrets munkar och nunnor. Hon blev aldrig själv nunna, än mindre fick hon återse Sverige, eftersom hon lämnade Sverige redan 1349 för att resa till Rom och förblev sedan kvar där fram till sin död.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om Elisabeth Hesselblad

Birgittinorden återuppstår

Maria Elisabeth Hesselblad föddes i Fåglavik den 4 juni 1870 och dog i Rom den 24 april 1957. Hon var dotter till lanthandlaren Robert Hesselblad och Catharina Petersdotter Dag. 1987 inledde påven en helgonförklaringsprocess, vilken ledde till att hon 1991 blev förklarad venerabilis, vördnadsvärd, och i april 2000 blev hon saligförklarad av Johannes Paulus II. År 2015 utfärdade påve Franciscus ett dekret om att hon ska helgonförklaras.

Elisabeth Hesselblad emigrerade vid 18 års ålder till USA, där hon arbetade som sjuksköterska och konverterade till katolicismen som 32-åring. 1903, året efter, fick hon en uppenbarelse. ”Här ska du verka”, hörde hon Guds röst säga när hon stod utanför Den heliga Birgittas gamla kloster, har hennes brorsdotter tidigare berättat för en tidning. Vid det laget var Birgittinorden utdöd – men Hesselblad fick påvens välsignelse att väcka liv i den.

1933 köpte Elisabeth Hesselblad det gamla Birgittahuset (italienska: Casa di Santa Brigida) vid Piazza Farnese i Rom, som blev centrum för Birgittinerordern. Efter sin religiösa kallelse grundade hon i Rom 1911 Birgittasystrarna, en ny birgittinsk kongregation, vars moderhus sedan 1931 är beläget i Birgittahuset . Denna så kallade svenska gren av Birgittinorden har i dag över femtio kloster i olika länder. Den finns representerad i Sverige i Djursholm och Falun. Elisabeth Hesselblad arbetade bland annat mycket med att reformera Birgittinorden med betoning på kontemplation, välgörenhet till behövande samt kristen enhet.

Elisabeth Hesselblad arbetade under andra världskriget i Rom för att skydda förföljda judar. Före och efter andra världskriget försökte både nazister och kommunister att beslagta klostrets egendomar. Men båda grupperna gav sig frivilligt när de träffade Elisabeth personligen.

"Hon är verkligen en förebild på konkret barmhärtighet. Mitt under den tyska ockupationen av Rom gömde hon flera judar i klostret på Piazza Farnese och ordnade där en provisorisk synagoga," skriver Anders Arborelius, biskop för den katolska kyrkan i Sverige, i samband med helgonförklaringen.

Hesselblad avled 1957 och ligger begravd i Birgittas hus i Rom.

2004 fick hon postumt utmärkelsen Rättfärdig bland folken av staten Israel för sitt arbete med att skydda judar under andra världskriget. 14 december 2015 helgonförklarades Elisabeth Hesselblad då påve Franciskus tog emot prefekten för Kongregationen för helgonförklaringar kardinal Angelo Amato och dekretet om helgonförklaring utfärdades.


Källor

1)Mats Lejdeby - Kampen om bygdemakten
  
2)Torbjörn Nilsson - Guide till Sveriges historia i Europa
  
3)Luca Cesarini - I den heliga Birgittas fotspår
  
4)Dick Harrison - Gud vill det - Nordiska korsfarare under medeltiden
Birgitta den heliga Birgersdotter 1303-1373 - skulptur i Borgs kyrka i Östergötland.
Copyright: Engstrand & Andersson 2007.