Elin (Helena) Bååt af Snakenborg (Ulfsdotter)
Tjänstgjorde vid prinsessan Cecilia Vasas hovstat, markisinna. Blev högst 86 år.
Elin (Helena) Bååt af Snakenborg (Ulfsdotter) 1549-1635
Copyright: Engstrand 2019
Far:
Mor:
Född:
1549 Fyllingarum, Östergötland. [1]
Begravd:
England, katedralen i Salisbury, Salisbury. [1]
Död:
1635 England, Longford Castle, Salisbury. [1]
Äktenskap med William Parr
Vigsel:
1571 England. [1]
Äktenskap med Thomas Gorges
Vigsel:
1576. [1]
Noteringar
Elin föddes 1549 i Fyllingarum i Östergötland som dotter i en välbärgad familj. Vid 14 års ålder kom hon 1563 till hovet i Stockholm och tjänstgjorde vid prinsessan Cecilias hovstat. När Cecilia gift sig och skulle resa till England följde Elin med i prinsessans delegation. Drottning Elizabeth I blev så begeistrad i den vackra svenskan att hon utsåg henne till sin allra närmaste förtrogna, vilket Elin förblev ända till drottningens död 1603.
År 1571, efter sex år vid det engelska hovet, gifte hon sig med den högättade William Parr, markisen av Northampton. Han var bror till Catherine, Henrik Vills sista hustru. Därmed steg Elin i rangordning och fick ofta fungera som rikets första dam och representera i drottningens ställe.
Markisinnan blev snart änka men gifte om sig 1576 med Thomas Gorges, lord av Langford, kusin till drottning Anne Boleyn, vilket gjorde henne ingift med drottning Elisabets familj. Tillsammans med andre maken fick hon sju barn. De lät bygga ett av Englands vackraste slott, Longford Castle, utanför Salisbury.
Helena var hennes engelska namn. Vid Elisabets begravning 1603 gick hon först i sorgetåget, eftersom ingen av drottningens släktingar var närvarande. Helena brevväxlade med sin familj i Sverige och skötte en del underhandlingar mellan England och Sverige för både Elisabet och Jakob I. Hon besökte aldrig Sverige igen.
Snakenborg avled i Redlynch och är begravd i katedralen i Salisbury.
(Text: Ulla Broström - Röster ur renässansen)
Om släkten Snakenborg
Snakenborg, ursprungligen mecklenburgsk adelssläkt, känd sedan 1200-talet och belagd i Sverige från 1366. Den torde ha sitt namn efter en ort Schneckenburg. Vapnet var en balk – undantagsvis bjälke – belagd med en orm, alltså ett s k talande vapen (snake betyder orm i lågtyska).