Karl Friedrich (Fredrik) av Holstein-Gottorp

Greve, hertig av Holstein-Gottorp. Blev högst 39 år.

Äktenskap med Anna Romanov (Petrovna) (1708 - 1728)

Noteringar

Karl Fredrik (Friedrich) uppfostrades i Sverige. Då det började bli uppenbart att Karl XII inte skulle få några arvingar blev tronföljdsfrågan aktuell. Den unge Karl Fredrik hade många anhängare, främst den av kungen betrodde Heinrich von Görtz, som själv var från Holstein-Gottorp.

Strax före Karl XII:s död hade Görtz lyckats åstadkomma en traktat med Ryssland, som innebar att den unge hertingen av Holstein skulle förmälas med tsar Peters äldsta dotter. Fred skulle slutas och man visste att Görtz var på väg till högkvarteret för att inhämta kungen slutgiltiga gillande. Görtz beräknades anlända till högkvarteret den 2 december. Men skottet, som dödade Karl XII föll redan på kvällen den 30 november...

När Karl XII stupade höll sig Karl Fredrik passiv medan kungens andra svåger Fredrik av Hessen var desto aktivare. Han lät avsätta och avrätta Görtz och fick sin maka Ulrika Eleonora vald till drottning.

Runt Karl Fredrik bildades ett holsteinskt parti, som försökte få honom till tronföljare efter Fredrik av Hessen, som blivit kung. År 1721 begav sig Karl Fredrik till Ryssland, där han senare gifte sig med Peter den stores dotter Anna. Det ryska hovet tog sig an hans sak, vilket medförde politisk oro i Sverige: Det holsteinska partiet led emellertid nederlag vid 1726 års riksdag och därmed var Karl Fredrik inte längre aktuell som tronföljare.
(Källa: bl.andra Albert Sandklef, Carl-Fredrik Palmstierna, Nils Strömbom, Sam. Clason - Carl XII:s död)

Karl Fredrik, hertig av Holstein-Gottorp var systerson till den barnlöse Karl XII och kom efter att fadern hade stupat i Klisow 1702 till Sverige, där han uppfostrades av en moster. Den allsmäktige i hertigdömet, den äventyrlige Georg Heinrich Görtz (1668-1719), som slutade sina dagar i svensk galge. lanserade hertigen som tronpretendent både i Sverige och Ryssland. Karl Fredrik skulle få nöja sig med sin holsteinska hertigtitel, men hans son, som också uppträdde som svensk och rysk tronpretendent blev den framtida tsar Peter III.

Belägringen av Tönningen
I början av 1713 blev de svenska och holsteinska trupperna omringade av en kombinerad rysk-sachsisk-polsk armé i området runt staden Tönning. Den svenska styrkan som bestod av resterna av Magnus Stenbocks armé på 16 000 man. I februari 1713 gav den underårige hertigen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp, trots sitt hertigdömes proklamerade neutralitet, beskydd och hjälptrupper från Tönning till Stenbock, i väntan på stöd från Storbritannien och Holland som en upprepning av fördraget år 1700.

Men han fick aldrig hjälp. Stenbocks återstående armé på 9 000 man var därmed instängda i Tönning och fick slut på förnödenheter. När även 2 800 svenskar insjuknade blev Stenbock tvungen att kapitulera den 16 maj 1713. Själva kapitulationen var oundviklig, armén jagades av både danska, sachsiska och andra tysktalande trupper. I åtta månader hade armén försörjt sig på plundring i Vorpommern, Mecklenburg och Schlesvig. Armén hade vunnit vid Gadebusch, men där försvagats och tvingats använda nästan all ammunition.

Den holsteinska garnisonen på 1 600 man i Tönnings fästning höll ut fram till den 7 februari 1714. Danska styrkor, som följde kung Fredrik IV:s order om en ockupation den 13 mars 1713, fick fullständig kontroll över Holstein-Gottorp när de sista holsteinska soldaterna allierade till Sverige tillfångatogs under 1715. Efter Tönnings kapitulation jämnades dess befästningsverk och palats med marken fram till 1735.

Beslutet av hertigen av Holstein-Gottorp att öppna Tönnings portar till Stenbock, samt förmedlingen av den svenska kapitulationen, skrevs ner av baron Georg Heinrich von Görtz, en diplomat i Karl Fredriks hov. De svenska fångarna fördelades lika mellan segrarmakterna, trots den ryske befälhavaren Aleksandr Mensjikovs order från tsar Peter den store om att samla in den största andelen svenskar till Ryssland, då han ansåg att ryssarna innehade det största kontingenten i den allierade armén. Olydnaden ledde till rykten om att Mensjikov hade blivit mutad av Görtz. Magnus Stenbock arresterades och fördes till Köpenhamn, men behandlades drägligt tills hans flyktplaner uppdagades. Då kastades han ner i källarhålorna, där han dog några år senare.

Personhistoria

Källor