1280. [1]
Aktörer i det tredje folkungaupproret var Johan och Birger Filipsson, Johan Karlsson Fånö, Anund Turesson och Filip Finvidsson från Runby. Upproret syftade till att återinsätta Valdemar Birgersson på tronen. Det blev inte framgångsrikt.
En av de utländska rådgivarna till kung Magnus var hans svärfar, Gerhard von Holstein, som blev centralfigur i det sista folkungaupproret. Mycket av upproret är okänt för eftervärlden men folkungarna tillfångatog Gerhard von Holstein och förde honom till Johan Filipssons borg, Ymseborg vid Skara. Hur fortsättningen var tänkt vet ingen, men kung Magnus använde sig av list som liknande hans faders år 1251 genom att ge löften om förlikning vid ett möte i Gälakvist vid Skara. Det slutar med att Magnus överlistar folkungarna, tillfångatar dem och för dem till Stockholm. De hålls fångna en tid och döms sedan till döden. År 1280 halshöggs Johan och Birger Filipsson, Anund Tunesson och Johan Karlsson på Norrbro Stockholm. Filip Finvidsson överlevde. Johan Filipssons änka, Ingeborg Svantepolksdotter gifte sedan om sig med Anunds son, Tune.