Kronprins Ludvigs hustru var Maria Anna av Bayern. Fadern, Ludvig XIV, hade med stor tvekan valt henne till hustru åt den då nitton år gamle kronprinsen -Le Dauphin. Tvekan berodde på att hon inte var någon skönhet, långt ifrån. Ludvig hade skickat en av sina bästa diplomater till hovet i Bayern för att titta på flickan och lämna en så sann rapport han kunde. Den var ett diplomatiskt mästerstycke. Först berättade han lite trevande att "det inte fanns något direkt stötande i hennes utseende". Så började han beskriva henne: "Hennes hy är ganska gråblek med bruna fläckar i pannan - men det berodde antagligen på att hon inte var särskilt skicklig i att göra makeup." Om ögonen skrev han: "Dem lägger man inte särskilt närke till, för de är varken stora eller små, glittrande eller matta." Så fortsätter han lika försiktigt diplomatiskt. Angående hennes läppar, händer och tänder skriver han: "Hennes händer är röda men det är däremot inte hennes läppar. Tänderna är jämna men trasiga." Så kom han till den känsligaste punkten, näsan. Han skrev: "Den tjocka näsan kan knappast kallas missformad - men den sväller ut i tippen."
Ludvig skickade en målare till Bayern för att måla hennes porträtt. Då det kom till Versailles samlades hovet omkring det och omdömet blev "inte så illa." Men diplomaten hade sänt med ett brev där han förklarade att målningen var en försköning: "Näsan ÄR tjock."
Hon kom och visade sig visserligen vara så ful som diplomaten hade sagt, men enligt order från kungen fick ingen nämna ett ord om hennes näsa eller något annat. Le Dauphin blev stormförtjust. Hon var en behaglig kvinna som förutom tyska och franska talade flytande italienska och latin. Hon dansade bra och rörde sig galant i salongerna.