Personakt

Rurik

Vikingahövding, grundare av Kievriket. Blev ca 79 år.

Född:omkring 800
Död:omkring 879

Barn med ?

Barn:
Igor (Ingvar) (875 - 945)

Noteringar

Rurik eller Rjurik född omkring 800, död omkring 879, var enligt den ryska Nestorskrönikan en varjag (nordman) som sägs vara grundare av Kievriket och stamfader till den fursteätt som styrde fram till 1598. Hans egentliga nordiska namn anses ha varit Rörik (Hrörekr).

Några säkra historiska uppgifter om vem Rurik var eller varifrån han kom finns inte, men enligt Nestorkrönikan tillhörde han dock den varjagiska (nordiska) stam som hette ruser och som av de flesta historiker anses vara desamma som svearna. Klart är dock att han kom till Ladoga, huvudstad i Slavija. Det skedde vid en tidpunkt i historien när Novgorod sannolikt ännu inte existerade (staden omnämns första gången 859 och var då belägen vid dagens Rjurikovo Gorodisjtje, Ruriks stad).

I Ladoga har arkeologer funnit en nordisk kyrkogård med bland annat kvinnogravar. Kyrkogården har varit i bruk under åren 850-925, har arkeologerna slagit fast. Det finns olika teorier om nordmännens ankomst och maktövertagande. Men det mesta är inte belagt historiskt och Ruriks historia är i mångt och mycket en gåta.

Enligt Nestorskrönikan (som enbart finns bevarad i två omskrivna versioner: Laurentian codex och Hypatian codex) tog han tillsammans med två bröder år 862 makten över Kievriket. Dessa två bröder anses dock av vissa forskare ha uppstått vid transkriberingar av krönikan varvid de fornnordiska begreppen "sine hus" (blodsfränder/hushåll) och "thru voring" (svurna hirdmän/krigare) skall av ryska krönikörer ha kommit att tolkas som namnen Sineus respektive Truvor.

Ruriks son Igor, egentligen Ingvar, (född 875, död 945), var furste i Kiev, mellan 912 och 945. Rurik och hans bröder kallas i krönikan för ruser, som sägs vara ett slags varjager. Enligt den övervägande majoriteten historiker både i Sverige och internationellt var Rurik från Sverige. Det hindrar dock inte att exempelvis vissa finska spekulationer gör gällande att han var av finsk-ugrisk härkomst. En dansk forskare har föreslagit att Rurik var en jylländsk storman vid namn Røric. Vissa ryska historiker vill göra gällande att Rurik egentligen var en vendisk (slavisk) storman och härrörde från den polsk-tyska Östersjökusten.

Några kilometer söder om Novgorod ligger en plats med tjocka kulturlager som sedan 1800-talet kallats för Rjurikovo Gorodisjtje ("Ruriks gamla stad"). Denna plats har undersökts arkeologiskt på senare år och uppvisar många fynd av nordiska typ från 800-talet. Dock är forskningen tveksam till om Rurik verkligen kan anses vara tillräckligt bevisad som historisk person. En vikingahövding vid namn Rörik finns även omnämnd i klosterkällor som den som med sin här erövrade regionen motsvarande dagens Friesland på Nordsjökusten år 850.

Rurik-ätten härskade i Ryssland till år 1598.

---------------------------------------------------------------------------------
Gamla Ladoga

Det fanns en gammal vikingastad i Ryssland med namn Gamla Ladoga. De gamla nordborna kallade staden Aldeigjuborg. Den ligger vid floden Volchov omkring tio kilometer söder om sjön Ladoga. I rysk medeltidshistoria går staden under namnet Ladoga, men idag kallas den istället Staraja Ladoga (”Gamla Ladoga”) för att skilja den från en modern ort med samma namn (Novaja Ladoga, ”Nya Ladoga”).

Från mitten av 700-talet till andra hälften av 900-talet var Aldeigjuborg en av de främsta marknadsplatserna i nordöstra Europa. Som mest blomstrade staden under decennierna kring år 900. Invånarna var sannolikt av blandad härkomst. De saker som har påträffats under utgrävningarna tyder på att många stammade från nuvarande Sverige och Finland, men det är vanskligt att enbart med utgångspunkt i föremålen avgöra hur stor andel av ortens befolkning som var nordbor. Det faktum att arkeologerna även har påträffat väldiga mängder arabiska mynt talar starkt för att Aldeigjuborg var av stor betydelse för vikingarnas handel med den islamiska världen.

Att döma av föremålsfynden övergick Aldeigjuborg under 900-talet alltmer till att bli en östslavisk stad. Som sådan spelade den en icke oväsentlig roll ännu på 1200-talet, varefter den förföll. Idag återstår en mindre tätort med 1500-talsfästning, medeltidskyrka och gator med vikingatida anor. Utanför bebyggelsen, med utsikt över floden, tornar nordiska gravhögar upp sig. Ett av de viktigaste skälen till att staden miste sin betydelse var konkurrensen från grannen i söder, den stad vikingarna kallade Holmgård och som på ryska är känd som Novgorod (”Nystad”), belägen vid Volchovs övre lopp, strax norr om sjön Ilmen.
(Källa: Dick Harrisons historieblogg från Svenska dagbladet 26 november 2014)