Personakt Antavla

Kristina Charlotta (Stina) Piper (Carlsdotter)

Grevinna. Blev 65 år.

Far:Carl Fredrik Piper (Carlsson) (1700 - 1770)
Mor:Ulrika Christina Mörner af Morlanda (1709 - 1778)

Född:1734-01-27 Stockholm, Riddarholmen 1)
Död:1800-01-07 Eks säteri, Västergötland 1)

Äktenskap med Erik Brahe (1722 - 1756)

Vigsel:1754 1)

Barn:
Magnus Fredrik Brahe (1756 - 1826)

Barn med Carl Ribbing (Bengtsson) (1718 - 1773)

Utomäktenskaplig förbindelse:

Barn:
Amalia Sofia Carlstedt (1768 - 1854)
Carl Carlstedt (1769 - )
Mariana Carlstedt

Äktenskap med Ulrik Scheffer (1716 - 1799)

Vigsel:1773 1)

Noteringar

Christina Charlotta (Stina) Piper föddes på Riddarholmen år 1734. Familjen var vittert intresserade, och bland annat Olof von Dalin umgicks i hemmet. Av hans hyllningsdikter till Stina framgår att hon var en småväxt men söt flicka. Som 20-åring gifte hon sig med den betydligt äldre änklingen Erik Brahe, rikets förste greve. Hon blev styvmor och mor, förlorade barn och blev gravid på nytt. År 1756 blev hon änka, sedan maken avrättats för sin delaktighet i kungaparets revolutionsplaner.

För sin son och styvsons räkning förvaltade den 22-åriga Stina Piper (flicknamnet behöll den tidens adelsdamer) det stora arvet efter maken. När Erik Brahe dog var hon gravid i sjunde månaden, och de närmaste åren var uppenbarligen inte helt lätta.

Så småningom tröstade hon sig med sin kusin, den tjocke men glade Carl Ribbing. Tiden var erotiskt generös, och det ansågs närmast löjligt att älska sin lagvigde. Dessa båda var dock obundna, och frågan varför de aldrig gifte sig förblir delvis obesvarad – den nära släktskapen och det braheska arvet är två sannolika orsaker.

Biografin som Carin Bergström skrivit är väl inläst på det frihetstida skvallret, som det framställs i obskyra tryck och välgömda handskrifter, men genom andra och torrare arkivalier har hon lyckats avslöja grevinnans största hemlighet: under åren 1762–1769 fick hon tre barn med kusinen. De bodde först hos sin far, som blivit svenskt sändebud i S:t Petersburg, vistades sedan i fosterhem och var förmodligen inte medvetna om sin högadliga, fast illegitima börd.

Stina Piper gifte dock om sig – inte med sin älskare, utan med kanslipresidenten Ulric Scheffer. Under ett antal år vistades de vid det gustavianska hovet, innan maken fann sig för gammal. Då drog de sig tillbaka till västgötagården Stora Ek och levde lantjunkarliv. Hon var blek och sjuklig. Från den tiden kommer också de mest personliga vittnesmålen om grevinnans liv – hon korresponderade flitigt med Sophie von Fersen, vackre Fersens syster och hustru till den yngste brodern Piper. Efter många år blev Stina Piper änka, flyttade tillbaka till Stockholm och dog i januari 1800, nästan 66 år gammal.

Hela sitt liv levde Stina Piper vid sidan av män, som blivit historia: pappa greven, den halshuggne maken, älskaren som var ambassadör, andre maken som var kansliråd, sonen Magnus Fredrik Brahe, som var en av rikets herrar, och sonsonen Magnus Brahe, Karl XIV Johans förtrogne. När de skildras finns hon på sin höjd på plats i periferin, som en självklar men ointressant närvaro. Här gäller samma sak för dem. Mamman är det viktiga. Den lilla bleka Stina Piper tar äntligen sin plats i historien.
Lästips: Carin Bergström - Stina Piper, grevinna i 1700-talets Sverige


Källor

1)Carin Bergström - Stina Piper