Personakt Antavla

Gustaf Trolle (Eriksson)

Ärkebiskop av Uppsala stift 1515-1521, biskop i Odense 1534. Blev högst 46 år.

Far:Erik Trolle (Arvidsson) (~1460 - ~1530)
Mor:Ingeborg Tott (Filipsdotter) (1462 - 1495)

Född:1488-09
Död:1535-06 Danmark
Begravd:Danmark, Slesvig, Slesvigs domkyrka

Noteringar

Gustaf Eriksson Trolle, född i september 1488, död sommaren 1535, var en svensk präst och ärkebiskop av Uppsala stift 1515–1521. Han var son till Erik Trolle och Ingeborg Filipsdotter Tott.
Han var en av de ansvariga bakom Stockholms blodbad.

Efter ett par års studier vid Kölns universitet och i Rom, utnämndes Trolle 1513 till domprost i Linköpings stift, och ett år senare till ärkebiskop av Uppsala stift, där han efterträdde Jakob Ulvsson.

Precis som sina företrädare så började han att arbeta för en unionsvänlig och rådskonstitutionalistisk politik. Redan 1515 råkade han emellertid i konflikt med riksföreståndaren Sten Sture den yngre. Trots försök att försonas lät Sten Sture från hösten 1516 belägra Trolle på dennes borg Almarestäket, och efter att han intagit denna 1517 tillfångatogs Trolle och avsattes. Borgen Stäket revs enligt riksdagsbeslut, vars beslutsdokument senare kom att användas som bevismaterial vid Stockholms blodbad.

När Sten Sture stupat i samband med Danmarks kung Kristian II:s erövring av Sverige under hösten 1520, återinsattes Trolle som ärkebiskop. Han förrättade ceremonin vid kung Kristians kröning i Storkyrkan och festligheterna avslutades med Stockholms blodbad, där Gustaf Trolle kom att spela en omstridd roll. Bland annat använde kungen Trolles krav på skadestånd till att brännmärka Trolles motståndare som kättare och avrätta dem. Redan 1521 tvingades Trolle fly till Danmark efter ett antal uppror i Småland och Dalarna. Där kom han att stanna och fortsätta att kämpa för Kristians sak. 1534 blev han biskop i Odense, men skadades dödligt redan följande år i slaget vid Öxnebjerg på ön Fyn den 11 juni och dog några veckor senare. Han begravdes i Slesvigs domkyrka.

Trots Trolles uppsatta position och sitt stöd från påven, vägrade Gustav Vasa att erkänna honom som ärkebiskop och avvisade Trolle som landsförrädare. Påtryckningarna från Rom var en bidragande orsak till att Gustav Vasa bröt med Vatikanen, påbörjade reformationen och införde protestantismen i Sverige.

Trolle dog några veckor efter 11 juni 1535, då han deltog i fältslaget vid Oxeberget på Fyn. Han blev där illa sårad och fånge, insatt på Slesvigs slott i fängelse, där han efter kort tid avled.

-----------------------------------------------------------

Gustav Trolle slog tidigt in på en kyrklig karriär. Han studerade i Köln och Rom och lärde sig, som kanske den förste svensken, grekiska. Gustav avancerade snabbt inom kyrka - han blev domprost i Linköping 1512 och föreslogs av ärkebiskopen i Uppsala, Jakob Ulvsson (Örnfot) till dennes efterträdare.

Gustav Trolle var inte anhängare av de nu starkt dominerande Sturarna, vilket inte heller Jakob Ulvsson var. Man har på goda grunder antagit att Jakob Ulvsson föreslog Gustav Trolle mer för att bibehålla en motvikt till Sturarna i den viktiga ärkebiskopsbefattningen än för att Gustav var den lämpligaste personen för befattningen.

Sten Sture d. y. höll god min när han fick höra talas om nomineringen, men sände i hemlighet instruktioner till sitt sändebud i Rom med anvisningar att motarbeta en påvlig utnämning av Gustav Trolle till ärkebiskop. Sten Stures sändebud var dock inte framgångsrikt i sina strävanden och påven Leo X bekräftade i maj 1515 utnämningen av Gustav Trolle till ärkebiskop i Sverige.

Gustav Trolle tog därför tidigt parti för Kristian II, som blev svensk regent och erövrade Stockholm. Gustav Trolle var anstiftare till Stockholm blodbad.
(Källa: Ulf Sundberg - Stockholm blodbad och Lars-Olof Larsson – Kalmarunionens tid)