Johann Friedrich Struensee
Läkare, livmedikus till Kristian VII i Danmark, regent och älskare till drottningen. Blev 34 år.
Johann Friedrich Struensee 1737-1772, efter originalmålning av Jens Juel (1745-1802)
Copyright: Engstrand 2015
Far:
Mor:
Född:
1737-08-05 Tyskland, Halle. [1]
Död:
1772-04-28 Danmark, Köpenhamn. [1]
Barn med Caroline Mathilde av England (1751 - 1775)
Barn:
Noteringar
Johann Friedrich Struensee föddes den 5 augusti 1737 i Halle, Tyskland, som son till prästen i Halle, Adam Struensee (1708-1791) och Maria Dorothea Carl.
Tjugo år gammal tog Struensee medicinsk doktorsgrad och följde samma år med sin far till Altona (en grannstad till Hamburg) där han året efter blev stadsfysikus. Som läkare var han långt före sin tid och sina kollegor. När det gällde sjukdomar och deras smittvägar fanns det på den här tiden två olika grupper av människor som tyckte olika. Kontagonisternas teori var att smittämnena antingen överfördes via osynliga levande organismer, eller genom ett kemiskt eller fysikaliskt ämne från en sjuk till en frisk person, medan Miasmatikerna trodde att smittvägar kunde spridas via dålig luft, eller via vattnet. De ställde därför ut brinnande svavelbehållare på stadens torg och gator, vilket självfallet inte hindrade folk från att bli smittade.
Struensee såg att barn som var med vid begravningar och följde öppna kistor av difterioffer, ofta själva blev sjuka och dog just i difteri. Därför förbjöd han barn att gå efter kistorna. Han införde också hygieniska förhållanden och såg till att även de fattiga fick hjälp och upplysning som kunde rädda deras liv. Struensee arbetade ofta utan att ta betalt. Han beskrev, som första person i världen, mul- och klövsjukan (1764), han genomförde djurobduktioner och upplyste även om hur man skulle begränsa epidemier. Struensee såg sambandet mellan livsförhållanden och sjukdomar, dålig näring och infektionskänslighet, trångboddhet och sanitär olägenhet, tbc och tyfus. Han lyckades lyfta staden Altona till en högre hälsonivå än vad grannstaden Hamburg hade. Struensee var vän och räddare av många kloka judar som tvingades fly från Amsterdam, de så kallade spinozisterna (anhängare till Baruch Spinoza).
När ryktet om Struensees kunnighet nådde den danske kungen, Kristian VII, bad han honom år 1768 att följa med på en resa. Efter denna resa flyttades Struensees verksamhet till Danmark och han blev – såsom hans farfar en gång varit - kungahusets livmedikus. Några år senare utnämndes han även till minister. Kungen, som var mentalt sjuk, hade stort förtroende för Struensee som därför kunde hjälpa till att göra kungens liv något drägligare. Han blev även mycket god vän med drottningen, Caroline Mathilde och blev hennes stöd genom många år. Efter att tidigt ha visat psykiska sjukdomsanlag blev Kristian omkring 1770 definitivt sinnessjuk.
Som minister visade Struensee en ovanlig energi i att föra Danmark framåt i utvecklingen, han förbjöd till exempel kvacksalveri, tortyr och slaveri och han avskaffade censuren, kyrkans sedlighetskontroller och livegenskaperna. Han införde rätten för alla att studera, skyddade ogifta kvinnors och "oäktingars" rättigheter, startade en veterinärmedicinsk högskola - den första i Danmark - skrev den första läkemedelsförteckningen, införde ett bättre myndighets- och rättssystem, bekämpade korruption och adelns och storgodsägarnas privilegier. De skulle till exempel inte ensam ha rätten till att utbilda sig och bli statstjänstemän. Han drog in en del kyrkliga helgdagar, och tillät äktenskap i vissa släktled som fram till den stunden varit förbjudet.
Alla snabba förändringar föll dock inte alla i smaken, helst inte för de riktigt privilegierade, som inte ville avstå från sina förmåner och fördelar. Man spred därför ryktet att Struensee skulle ha haft en förbjuden relation till den danska drottningen Caroline Mathilde och planerade mörda kungen. Efter en hovbal natten mellan den 16 och 17 januari 1772 fängslades Struensee och en kommission tillsattes för att döma honom. Den 25 april dömdes han att mista liv, ära och gods, varefter kroppen skulle steglas. Han avrättades tre dagar senare, den 28 april 1772 i Köpenhamn, 34 år gammal.
Struensees tid var en av de märkligaste och mest dramatiska episoderna i den nordiska historien. Struensee var ung tysk läkare, upplysningsman och idealist, som under sina år vid makten genomför en oblodig revolution i Danmark. Men som också krossas av revolutionens motkrafter, när han fängslas och avrättades genom halshuggning i Köpenhamn 1772.
Struensee reformerade Danmark till oigenkännlighet på bara 16 månader. Han ville skapa ett bättre samhälle baserat på förnuft i stället för traditioner och rang, men den före detta läkaren – nu Danmarks diktator – gick alltför snabbt fram och projektet slutade i en katastrof.
Under månaderna som närmaste rådgivare åt den sinnessjuke Kristian VII lyckades Struensee införa nästan 2000 lagar som skulle förbättra samhället. Struensee försökte likrikta och effektivisera staten. Hela samhället skulle spara, och traditioner som t.ex. gav odugliga adelssöner höga poster inom förvaltningen avskaffades. Även hans rätts- och socialpolitik var långt före sin tid. Struensee grundade en hittebarnsanstalt, tillät skilsmässor och gjorde sex utanför äktenskapet lagligt – bland mycket annat.
Men Struensee saknade blick för psykologiska och kulturella konsekvenser. Förändringarna fick aldrig tid att sjunka in, och hans idéer väckte starkt motstånd i alla samhällsskikt – trots de goda avsikterna.
Nu förtiden går åsikterna isär om hans affär med drottningen. Vissa tror att han verkligen hade en affär med drottningen, och att han dessutom var far till barnet, Louise Augusta, som Caroline Mathilde födde 1771. Andra däremot säger att detta var bara rykten för att få bort honom från makten.
(Lästips: Livläkarens besök av Per Olov Enqvist - Norstedts förlag. Filmen "A royal affair" - "En kunglig affär" (2012) med Mads Mikkelsen och Alicia Vikander, skildrar det historiska skeendet.)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om Hirschholms slott (på danska)
I 1744 stod et fantastisk bygningsværk ved de nordsjællandske skove færdigt: Hirschholm Slot. Det have taget 14 år at bygge, og det var så pragtfuldt, at det gik for at være et af de smukkeste slotte i hele Europa. Alligevel fik det kun lov at huse de kongelig i ganske få år. I 1810 blev det revet ned sten for sten. Hirschholm Slot blev nemlig det sted, der lagde hus til den største skandale i Danmarkshistorien. Det var her kongens livlæge Johann Friedrich Struensee og dronning Caroline flygtede hen for at leve sammen som en næsten helt almindelig familie.
Hirschholm Slot blev også kaldt Nordens Versailles, og det blev bygget som sommerresidens for Christian 6. og hans dronning Sophie Magdalene. På stedet havde regenter før dem haft jagtslot – hoffet nød nemlig godt af de store skovarealer i området. Det vrimlede med vildt, så der var grundlag for gode jagtselskaber.
Men særligt én kongelig, Frederik 4.’s dronning Louise fik en forkærlighed for stedet. Hun fik slottet forærende i begyndelsen af 1700-tallet, og i næste 20 år boede hun der ofte, og moderniserede det bl.a. med et haveanlæg med søer og øer, og hun udbyggede avlsbygningerne. Både slotshaven og avlsbygningerne eksisterer stadig.
Det lille jagtslot blev også større under dronning Louise, men da Christian 6. og Sophie Magdalene overtog det, fik de en endnu større idé: De ville have et rigtigt slot og rundt om det, ville de have en by. Og sådan blev Hørsholm – eller Hirschholm, som det hed dengang – grundlagt. Arkitekt og hofbygmester Lauritz de Thurah, der i 1700-tallet tegnede og stod for et hav af byggeprojekter bl.a. Eremitageslottet i Jægersborg Dyrehave, fik til opgave at tegne slottet, og så gik arbejdet med både slot og by i gang.
Byggeriet kom til at tage 14 år, men så var pragtslottet også sprunget ud i fuldt flor: Det havde fire fløje og var i to etager. Det lå på en holm i en sø. Og på en anden holm havde bygherrerne anlagt en barokhave.
Haveholmen og slotsholmen var forbundet med hinanden med en allébevokset dæmning. Og endnu en allé fungerede som vejen fra ”fastlandet” og ind til slotspladsen. I selve slottet var festsalen selvfølgelig noget af det mest storslåede.
Christian 6. døde på Hirschholm Slot kun to år efter, det var færdigbygget. ¬Enkedronning Sophie Magdalene overtog det, og hun boede der fast i 24 år, til hun selv døde i 1770. Og så var det slut med fred og idyl på Hirschholm.
Nu tilhørte slottet den sindssyge Christian 7., hvis sygdom forhindrede ham i at regere. Det enevældige Danmark blev styret af Johann Friedrich Struensee, der et par år tidligere var kommet til København sammen med kongen efter en rejse i Europa. Struensee var kongens livlæge og rådgiver, men var i løbet af to år blevet meget mere end det. Hans magt voksede, og han havde idéer, der kunne forandre Danmark. Og så indledte han et forhold til selveste dronningen. Caroline Mathilde, der var lige så ung som kongen, var kommet fra England for at blive gift med ham, og det var et ensomt og utaknemmeligt job. Hun fødte kongen en arving, den senere Frederik 6., men så var det slut med loyaliteten.
I 1770 indledte hun et forhold til Struensee samtidig med, at han fik mere og mere at skulle have sagt i kongeriget. Struensee og Caroline Mathilde opdagede, at Hirschholm Slot var et dejligt sted at være – sikkert også fordi de kunne være i fred for hoffets og københavnernes forargelse og også for indblanding fra de folk, der ikke mente, at Struensee skulle have så meget magt.
Og i sommeren 1771 kulminerede det hele for Struensee. Han udnævnte sig selv til gehejmekabinetsminister, og var dermed i realiteten den, der styrede Danmark. Han og Caroline Mathilde flyttede ind på Hirschholm Slot og boede her hele sommeren sammen med lille prins Frederik – som en rigtig familie. Og familiefølelsen blev kraftigt forstærket af, at dronningen fødte en lille pige, Louise Augusta, som kongen vedkendte sig faderskabet til, men som var Struensees datter. Den sommer har i historien fået sig eget navn: Hirschholmsommeren, fordi det selvfølgelig var en helt eksordinær ualmindelig situation: Kongens rådgiver havde på eget initiativ overtaget magten i landet, han havde oven i købet overtaget kongens kone, og sammen var de flyttet i hus på landet. Så kunne Struensees reformer være nok så gode og fremsynede. Folket var forarget. Og det var der andre, der også var.
Blandt Struensees fjender var enkedronning Juliane Marie, hendes søn arveprins Frederik og Ove Høegh-Guldberg fra hoffet. De fik den 28. april 1772 i løbet af en times tid fjernet Struensee fra magten. Efter en fest på Christiansborg blev både han og Caroline Mathilde arresteret. Struensee blev senere dømt og henrettet. Caroline Mathilde blev landsforvist og døde få år efter.
Tilbage stod det pragtfulde slot, hvor det skandaløse par havde haft deres lykkeligste tid. Ingen fra kongehuset havde lyst til at opholde sig på Hirschholm Slot. Forargelsen og skandalen, der var forbundet til slottet, var simpelthen for stor. Så det fik lov til at stå ubenyttet hen og også at forfalde lige så stille. Man sagde, at Hirschholm Slot døde af skam.
I 1810 besluttede Christian 6. at rive slottet ned. Han kunne bruge byggematerialerne andre steder, fx til Christiansborg Slot. På slotsholmen i Hørsholm blev der nogle år efter bygget en kirke: Den nuværende Hørsholm Kirke, der ligger lige der, hvor Nordens Versailles lå engang – omgivet af en have i barokstil, med søer og dæmninger, og med en lang allé, så man ankommer standsmæssigt til den gamle slotshave.
Og når klokkerne i kirketårnet ringer, så er det lyden af Hirschholm Slot, man hører. Klokkerne er nemlig det eneste, der er tilbage på holmen fra det gamle slot.
(Publiceret i Alt om Historie 3/2012 - tekst: Birgitte Muldbjerg)