Personakt Antavla

Karl Ulfsson

Lagman i Närke, riksråd. Blev ca 45 år.

Far:Ulf Hjorthuvud (Gudmarsson) (1298 - 1344)
Mor:Birgitta "den heliga" Birgersdotter (~1303 - 1373)

Född:omkring 1327 Ulvåsa, Östergötland 1)Källan Biographiskt lexicon band 1-20 - utgivet i Uppsala 1852 uppger att Karl föddes när Birgitta bara var 16 år, d.v.s. ca 1320.
Död:1372-03-12 Italien, Neapel 2)
Begravd:1372-03-12 Italien, Neapel, domkyrkan S. Croce 1)

Barn med ?

Barn:
Ingeborg Karlsdotter

Sambo med Katarina (Karin) Sparre av Aspnäs (Gisladotter)


Barn med Katarina Glysing (Kettilsdotter)

Barn:
Ulf Karlsson (- <1398)
Karl Karlsson (- 1398)

Noteringar

Karl och brodern Birger bodde på Ulvåsa men gick som barn i skolan i Skänninge.

Karl var gift tre gånger. En källa anger, att Karl även var gift med Göda, som kom från en förnäm norsk ätt. Karls dotter Ingeborg placerades i Riseberga kloster.

Karl var en stor livsnjutare och snobb; han skrudade sig gärna i silverbälte, riddarkedja, halsband och hermelinskjortel. Han tonar fram som bortskämd, hänsynslöst subjektiv och skränig, en taktlös men möjligen begåvad knöl. Han var politiskt engagerad och ledde bl.a. en svensk delegation med uppdraget att hos grevarna av Holstein söka militärt stöd i kampen mot Valdemar Atterdag. Han förefaller att vara näst intill blottad på religiösa intressen och om sin mors verksamhet har han i alla fall inte sagt något, som bevarats till eftervärlden, men man kan ju misstänka vad han tyckte.

Han följde sin mor, Birgitta, till Rom. Mor och sönerna Birger och Karl fick audiens hos påven Urban V, men mötet blev inte någon succé för sonen Karl, som till skillnad mot Birgers fotsida kläder hade klätt sig i ridderlig skrud av det slag, som brukas av dem som älskar världen. Påven kommenterade också Karl med orden "Du är världens son", medan brodern Birger fick omdömet: "Du är din moders son".

Under vallfarten med modern, heliga Birgitta, från Rom mot Jerusalem, tog man vägen över Neapel, där resenärerna skaffade sig företräde för den högt bildade och sköna, men liderliga, drottning Johanna (1326-1382), "drottning av Jerusalem och Sicilien). Birgitta, sonen Birger och dottern Katarina gjorde sin reverens med att falla på knä framför drottning Johanna och kyssa hennes fötter, men sonen Karl rusade fram, omfamnade henne och kysste henne på munnen (enligt en sägen, som Verner von Heidenstam återger i "Heliga Birgittas pilgrimsfärd").

Drottning Johanna, som hade tre äktenskap bakom sig (den förste hade hon förmodligen personligen sett till att få mördad), blev så förtjust i den svenske ädlingens skönhet och djärvhet, att hon ville ha honom till ny äkta man. Hon överöste honom med gåvor och när han kort därefter insjuknade i Neapel och dog, bekostade hon hans begravning och följde själv med i sorgetåget. Även Johannas man, Jakob av Aragonien, tillika kung av Mallorca, gick enligt vittnesmål med i begravningståget.

Vad Karl mor, den heliga Birgitta, tänkte om detta kan vi bara ana - kanske tackade hon Gud att sonen ryckts bort från världens elände och inte lyckats fullfölja sitt syndiga liv med en, i Birgittas ögon, fallen kvinna. Både drottning Johanna och sonen hade syndat mot ett av de mest fundamentala buden i Mose lag, det som idag benämns det sjätte. Den neapolitanska drottningen Johanna var ju gift, och Karl hade en lagvigd hustru hemma i Sverige.

Karl hade berett sin mor så mycket bekymmer, att hon, med ett citat från Augustinus, kallade honom "tårarnas son" - filius lacrimarum.


Källor

1)Luca Cesarini - I den heliga Birgittas fotspår
  
2)Birger Bergh - Heliga Birgitta - Åttabarnsmor och profet