Drottning i England, Henrik VIII:s andra gemål, markisinna av Pembroke. Blev ca 29 år.
Anne Boleyn ca 1507-1536.
Copyright: Engstrand 2008.
omkring 1507 England.
Födelseåret osäkert, andra källor uppger födelseåret till 1501
1536-05-19 England, London, Towern.
1533-01-25 England, London, Whitehall Palace. [1]
Anne Boleyn, ca 1507–1536, engelsk drottning, Henrik VIII:s andra gemål. Anne var mor till Elisabet I.
Anne Boleyn, troligen född 1507, död 19 maj 1536 i Towern, London (avrättad), var markisinna av Pembroke, andra maka till kung Henrik VIII av England och mor till Elisabet I av England. Genom sitt giftermål med Henrik kom hon också att bli en nyckelfigur i den politiska och religiösa omvälvning som inledde den engelska reformationen. Hon var dotter till sir Thomas Boleyn och hans maka lady Elizabeth Howard, och därmed mer högadlig än både Jane Seymour och Catherine Parr, två av Henrik VIII:s senare gemåler. Hon utbildades i Frankrike, främst som hovdam hos Frans I:s gemål drottning Claude. Därefter återvände hon till England 1522.
Två år senare förälskade sig Henrik VIII i henne och inledde sin uppvaktning. Anne stod emot hans försök att förföra henne och göra henne till sin älskarinna, som hennes syster Mary hade varit. Henrik försökte annullera sitt äktenskap med Katarina av Aragonien, så att han i stället skulle kunna gifta sig med Anne. När det stod klart för honom att påven Klemens VII inte skulle godkänna denna annullering inleddes den religiösa brytningen mellan England och den romersk-katolska kyrkan.
Ärkebiskopen av York Thomas Wolsey avsattes från sin post som lordkansler, en avsättning som Anne påstods ligga bakom, och senare utsågs familjen Boleyns kaplan, Thomas Cranmer, till William Warhams efterträdare i Canterbury.
Bröllopet mellan Henrik och Anne ägde rum den 25 januari 1533. Det dröjde dock fyra månader, till den 23 maj samma år, innan Cranmer offentligt ogiltigförklarade äktenskapet mellan Henrik och Katarina. Fem dagar senare förklarade han äktenskapet mellan Anne och Henrik giltigt. Kort därefter blev Henrik och ärkebiskopen bannlysta av påven. Till följd av äktenskapet bröt engelska kyrkan med Rom och kom i stället under kungens kontroll.
Anne kröntes till drottning av England den 1 juni 1533. Efter hon hade fött ett dödfött barn eller fått missfall kring jul 1534 ska Henrik ha diskuterat med Cranmer och Cromwell om att kanske lämna Anne utan att behöva ta tillbaka Katarina. Det blev dock inget av det och det kungliga paret försonades och tillbringade sommaren 1535 tillsammans. I oktober var hon gravid igen.Senare samma år, den 7 september, födde hon en flicka, som senare skulle komma att bli Elisabet I. Anne misslyckades med att snabbt få någon manlig avkomma och två år efter bröllopet försökte man ersätta henne. Trots att bevisen mot henne inte var övertygande anklagades Anne Boleyn 1536 för äktenskapsbrott, incest och högförräderi. Hon halshöggs på Towern i London den 19 maj samma år.
Anne Boleyns skarpa intelligens samt politiska skarpsinne och framåtanda, som hade varit önskvärt hos en älskarinna, ansågs inte lika passande för en hustru. Anne Boleyn styrde över ett storslaget hov. Hon slösade pengar på klänningar, juveler, huvudbonader, solfjädrar med strutsfjädrar, ridutrustning och möbler. Flera palats renoverades, för att passa hennes och Henriks extravaganta smak. Anne anklagades för sin makes tyranniska styre och kallades "kungens hora" av vissa undersåtar.
Allmänhetens uppfattning om henne försämrades ytterligare då kungaparet inte fick någon son och när hennes fiender Thomas More och biskop John Fisher avrättades ogillades hon än mer av allmänheten. Efter att hon hade anklagats och avrättats ändrades allmänhetens bild av henne och folk ogillade istället Henriks agerande mot henne.
Hennes tid som drottning varade i tusen dagar. Efter dottern Elisabets kröning vördades Anne som den engelska reformationens martyr och hjältinna, särskilt i John Foxes verk. Under århundradena har Anne Boleyn inspirerat till eller omnämnts i åtskilliga verk. Hon har kommit att kallas "den mest inflytelserika och betydelsefulla regentgemålen England någonsin haft.