Katarina av Medici
Drottning i Frankrike 1547-1559. Blev 69 år.
Katarina av Medici 1519-1589
Copyright: Engstrand 2019
Far:
Mor:
Född:
1519-04-13 Italien, Florens.
Död:
1589-01-05 Frankrike, Blois, Château de Blois.
Äktenskap med Henrik II av Frankrike (1519 - 1559)
Vigsel:
1533-10-28 Frankrike, Marseille.
Barn:
Noteringar
Katarina av Medici, född Caterina Maria Romula di Lorenzo de Medici var drottning av Frankrike från 1547 till 1559 som gift med Henrik II av Frankrike. Hon var Frankrikes regent fem gånger: under makens frånvaro 1548, 1552 och 1553, under sin son Karl IX:s minderårighet 1560–1563, och som interimsregent 1574. Hon utövade ett enormt inflytande över den franska regeringen som rådgivare åt sina söner under trettio års tid (1559-1589).
Katarina av Medici var enda barn till Lorenzo II de Medici och Madeleine de la Tour d'Auvergne. Hon blev föräldralös kort efter sin födelse. Större delen av sin uppväxt tillbringade hon därför i olika nunnekloster, och under en tid i Rom, hos sin släkting påven Leo X.
Som enda ättling till den första grenen i familjen Medici, fick hon titeln hertiginna av Florens. Hon var ensam arvtagare till sin mors förmögenhet, och med påven som garant på hennes fars sida, och med sin ställning som påvens släkting, hade hon ett visst värde på den politiska äktenskapsmarknaden. Hennes släkting, påven Clemens VII, förde många förhandlingar om att arrangera ett så fördelaktigt politiskt parti som möjligt.
År 1533 trolovades Katarina med den framtida Henrik II, andre son till kung Frans I av Frankrike, som då ännu inte var tronföljare utan endast hertig av Orleans. Vigseln ägde rum i Marseilles. År 1536 avled Henriks äldre bror, vilket gjorde Henrik till kronprins och Katarina till kronprinsessa.
Katarina av Medici som kronprinsessa.
Katarina blev kyligt mottagen vid det franska hovet, eftersom hon ansågs ha alldeles för låg rang för att få gifta sig med en fransk prins. Henrik blev heller aldrig förälskad i henne, utan hade under hela deras äktenskap ett förhållande med Diane de Poitiers. Katarina hade däremot blivit olyckligt förälskad i sin make, men tvingades tyst acceptera Henrik och Dianes förhållande.
Henriks ointresse för Katarina innebar ytterligare ett hot mot hennes ställning, eftersom det innebar att han inte var intresserad av ett sexuellt samliv med henne, något som resulterade i att äktenskapet förblev barnlöst. Detta blev ett allt allvarligare problem sedan Henrik blev tronföljare, eftersom Katarinas barnlöshet gjorde ett inga nya tronarvingar föddes till den franska tronen. När dessutom hennes släkting påven hade avlidit, saknade hon en utländsk maktbas som kunde hjälpa henne, och äktenskapet hotades därmed av annullering. Inte förrän efter elva års äktenskap blev Katarina för första gången gravid och födde ett barn. När hon födde en tronarvinge år 1544, var hennes ställning slutligen säkrad. Under tolv år födde sedan Katarina tio barn, varav alla utom en var sjukliga. Tre av de tio barnen dog som spädbarn.
Vid makens trontillträde 31 mars år 1547 blev Katarina av Medici slutligen Frankrikes drottning. Hon kröntes i Klosterkyrkan Saint-Denis i Paris 10 juni 1549.
Under sin tid som drottning levde Katarina i skuggan av Diane de Poitiers, som var Henriks livslånga kärlekspartner och politiska rådgivare, och vars dotter Françoise de Brézé blev hennes första hovdam. Diane övervakade med Henriks godkännande uppfostran av kungabarnen genom korrespondens med deras vårdare Jean och Françoise d'Humières, men Katarina engagerade sig även hon i sina barns uppfostran och sände ofta personliga instruktioner till kungabarnens hushåll. Katarina yttrade sig under sin livstid om Diane de Poitiers endast en enda gång, i ett brev till sin dotter. Där förklarade hon att älskarinnor som inte var diskreta utan gjorde offentlig skandal förtjänade att bestraffas, men att Diane de Poitiers alltid hade betett sig korrekt.
Katarina var dock inte helt undanträngd från inflytande under sin makes regeringstid. Även om Henrik aldrig inledde något personligt kärleksförhållande med Katarina, hyste han en viss respekt för hennes förmåga. Han utnämnde henne till regent vid tre tillfällen när han var frånvarande i sina italienska krig: 1548, 1552, och 1553. Katarina anses ha skött sina regentuppdrag med skicklighet.
Katarina hade sitt eget hov, där hon gynnade italienare, bland dem främst hennes kusiner ur familjen Strozzi, samt medlemmarna av familjen Gondi, som var släkt med hennes gunstling Marie-Catherine Gondi. Detta var en tidsepok när hoven allmänt växte i Europa, och Katarinas hov var större än kanske någon drottning före henne. När hon blev drottning fick hon ett hov på 353 personer, varav 40 hovdamer: en Première dame d'honneur, en dame d'atours, 22 dame d'honneurs (statsfruar) och 15 demoiselle d'honneur (hovfröknar). Hennes hovdamer kom att kallas för "Den Flygande Skvadronen", och hon anklagades för att använda flera av dem som politiska agenter. Bland hennes mest kända hovdamer fanns Claude Catherine de Clermont, Louise de Clermont och Charlotte de Sauve.
Katarina gynnade på många sätt den italienska renässansen vid det franska hovet, och föredrog italienskt mode, mat och konst. Katarinas betydelse som mecenat för den italienska renässanskonsten i Frankrike har ofta framhävts.
Ett av hennes mer berömda intressen var ockultism, och det är känt att hon vid flera tillfällen rådfrågade spåmän och astrologer. Bland dessa fanns Cosimo Ruggeri och Nostradamus.
År 1559 avled Henrik II av skadorna efter en olyckshändelse under en tornering vid firande av bröllopet mellan hans dotter Elisabet och kungen av Spanien. Han efterträddes av sin och Katarinas son Frans II av Frankrike. Katarina fick nu en framskjuten ställning som mor och rådgivare till kungen, och Diane de Poitiers förvisades från hovet. Frans II var gift med Maria Stuart, vars släktingar familjen de Guise fick en stor maktställning under hans regeringstid, och som hamnade i motsättning till Katarina.
När Frans II avled år 1560, gick tronen till hans yngre bror Karl IX av Frankrike som endast var nio år vid tillfället. Katarina lyckades utmanövrera familjen de Guise från makten och förklara sig själv som regent under sin sons minderårighet, sedan hon övertalat Anton av Bourbon att skriva över sin rätt att leda en förmyndarregering på henne. Hon avslutade formellt sitt mandat som regent när hon år 1563 förklarade sin son myndig vid tretton års ålder, men behöll i praktiken större delen av regeringsmakten som Karl IX:s utslagsgivande rådgivare. Som politiker kom Katarina att få ett rykte som oberäknelig och opålitlig, och hon beskylldes för att använda sig av gift mot politiska motståndare, tillverkad av hennes parfymör, René Bianchi.
Som regent kunde Katarina fullt ut finansiera sina kulturella intressen, och det är från denna tid hennes mest berömda verk på detta område är kända. Bland de byggnadsverk hon uppförde var Tuilerierna. Hon gjorde sig också känd för sina berömda hovfestivaler, kallade 'magnifikanser'; festligheter innehållande teater, balett, tablåer och konserter av ett slag som var förut inte förekommit i Frankrike och som gjorde ett stort intryck på samtiden. Åren 1564-1566 gjorde hon tillsammans med hela hovet en berömd propagandaresa runt hela Frankrike, avslutad med ett möte med sin dotter, drottning Elisabet av Spanien, vid spansk-franska gränsen.
Under Katarinas tid vid makten växte antalet anhängare till protestantismen i Frankrike. Från 1562 pågick de Franska religionskrigen i en serie av åtta uppblossande krig mellan protestanter och katoliker, som hade förödande effekter på det franska folket och på statens finanser. Katarina var personligen katolik och ointresserad av den nya religionen, men hon var ingen fanatiker. Hon var intresserad av var stabilitet och av att bevara tronen åt ätten Valois, det vill säga sina barn, och hon föredrog den linje som hon uppfattade skänkte mest stabilitet åt tronen. Den linjen var ofta en viss religiös tolerans.
Katarina av Medici har historiskt gett skulden för Bartolomeimassakern. I ett försök att skapa stabilitet genom religiös tolerans, arrangerade Katarina år 1572 ett symboliskt bröllop mellan sin dotter Margareta och de franska protestanternas ledare Henrik av Navarra. Under bröllopet samlades den protestantiska eliten i det katolska Paris. Den 24 augusti 1572 utbröt Bartolomeinattens blodbad i ett massaker på protestanter i Paris. Det påbörjades genom att man önskade ha ihjäl viktiga personer inom den protestantiska rörelsen, men urartade genom att de parisiska medborgarna hämningslöst mördade tillresta protestanter. Katarinas roll i denna massaker är oklar, men hon har historiskt gett skulden för att ha planlagt massakern.
År 1574 avled Karl IX och efterträddes av Katarinas favoritson, Henrik III av Frankrike. Henrik befann sig just då i Polen, där han hade valts till kung, och fram till att han hade nått fram till Paris, agerade Katarina ställföreträdande regent. Till en början hade Katarina stort inflytande som rådgivare även över denne regent, men från 1586 gled hon ifrån den innersta kretsen av rådgivare till kungen.
Katarina dog den 5 januari 1589 vid 69 års ålder, efter en tids sjukdom.
Katarina av Medici har historiskt ofta fått ett dåligt eftermäle. Hon har getts skulden för att ha legat bakom Bartolomeimassakern, och för att ha utövat ett illegitimt inflytande över politiken. Hennes intresse för det ockulta gav henne ett dåligt rykte i hennes samtid, då det associerades med svartkonst. Samtidigt är hon också en central gestalt inom den franska renässansen, och har spelat en erkänt viktig roll för att sprida den italienska renässanskulturen i Frankrike.
Katarinas migrän sägs ha blivit botad genom snusning av tobakspulver genom näsan. Snuset levererades av Jean Nicot som introducerade tobak vid det franska hovet år 1560. Tobaksplantans äldre beteckning, herba cathariniana, kommer från henne.
(Text från Wikipedia)