Olav "den helige" av Norge (Haraldsson)

Olav kämpade i vikingahären i England och Normandie och lät döpa sig i Rouen. Han bor över en vinter som gäst hos hertig Richard II av Normandie (1013-14). Rouen var huvudstad i Normandie, som ligger i nordvästra Frankrike. Normandie hade norska och danska vikingar erövrat redan 881. Till en början var de i krig med den franske kungen, men senare fick de behålla Normandie på villkor att de skulle försvara landet mot fientliga makter. Vikingarna lät sig också kristnas - inte bara till namnet utan även till sinnet.

Efter hemkomsten 1015 hyllades han som kung i sin egenskap av ättling till Harald Hårfager. Genast påbjöd han Norges kristnande, vilket ökade den inhemska oppositionen mot honom. Mot Knut den store av Danmark-England, som ville vinna Norge, sökte Olav stöd hos ärkestiftet Hamburg-Bremen och i Sverige. Olav och den svenske kungen Anund Jakob besegrades emellertid av Knut den store vid Helgeån 1026, och Olav fördrevs från Norge 1028.

Med svensk hjälp sökte han återvinna sitt rike, men norrmännen besegrade honom i ett slag vid Stiklastad (ö i Trondheimsfjorden) den 29 juli 1030, där han stupade.

Olav gifte sig med Olof Skötkonungs dotter Astrid. Att Olav Haraldsson tyckte om kvinnor, antyder Snorre Sturlasson när han berättar att kungen hade en tjänsteflicka, som följde med i kungens hird. Hon hetter Alvhild och var "mycket vacker". Så hände det en vår att "Alvhild blev med barn och kungens närmaste vänner visste helt säkert att han var far till barnet". Barnet, som föddes, var hans "oäkta" son, Magnus. Snorre nämner bara denna otrohet mot kungens hustru, drottning Astrid.
(Källa: Olav den heliges saga, Snorre Sturlason, kap. 1-4)

Olav vann kyrkans bevågenhet genom att uppträda som fiende till hedendomen. Kring honom utformades efter hand en helgonlegend. Han blev Norges skyddshelgon, trots att han aldrig kanoniserats, och dyrkades i hela Norden (Sankt Olof). Kulten knöts särskilt till domen i Nidaros (Trondheim), där Olav enligt legenden skrinsatts och dit vallfärder gick, bl.a. genom Jämtlandsfjällen.