Personakt Antavla

Lars Katarinasson (Petersson)

Lagman i Östergötland.

Far:Peter Larsson
Mor:Katarina (Sigrid) Knutsdotter

Äktenskap med Benedikta Sunesdotter (- >1261)

Vigsel:omkring 1244 1)

Barn:
Birgitta Larsdotter (- >1288)

Noteringar

Lars tog upp släkttraditionen och blev lagman. När han blev lagman finns det inga uppgifter om, men 1244 var han lagman i Östergötland med både vapensköld och sigill. Var han bodde som östgötalagman är inte känt, men det är känt att ätten ägde tre gårdar i Östergötland. Det var Haslum i Mjölbytrakten, Rävstad vid Äsunden och Orlunda mellan Skänninge och Vadstena. Intill Orlunda finns i dag även namnen Lagmansberg och Lagmansro, troligen ett gammalt boende för lagmän. Det vore en inte alltför oäven gissning att han bodde där. Dessa gårdar gick tydligen senare över till brodern Filips ägo.

5om lagman hann Lars inte bli känd, men som Junker Lars blev han känd i flera länder. Junker var benämningen för en ung man från en rik familj. Junker Lars klosterrov var en av de mest omtalade riddarballaderna som man älskade att sjunga i stugorna under medeltiden.

Den unge lagmannen Lars var förälskad i den vackra Benedikta och känslorna var besvarade. Lars var besläktad med de äkta folkungarna och Benediktas far, Sune, kanske hade tänkt sig någon annan mer strategisk allians, ute i Europa kanske. För Lars var dock kärleken viktigare än karriären. Han rövade helt enkelt Benedikta från klostret i Vreta med hjälp av brodern Filip. Hur det gick till framgår av balladen, får vi väl tro. Rovet skedde 1244 och de flydde till mödernegård i Norge och lät där bröllopet stå. I verkligheten var det farmors födelsegård som fanns i Norge.

Att fortsätta som lagman var var förstås omöjligt. De båda levde i Norge i åtta år och födde en dotter Birgitta. I balladen sägs att de inte hade barn, vilket alltså var fel. Men efter åtta år dog Lars och Benedikta och Birgitta reste hem till Sverige. Benedikta gifte om sig med danske stormannen Svantepolk Knudsen, verksam i Sverige.

Om Birgitta är bara känt att hon levde 1288 och senare blev begravd i Skokloster. Det finns också uppgifter om att det hållits själarykt för henne 1293 i Lindasund, Norrsunda . Själarykt var en mässa med förböner som brukade vara kopplad till stora donationer. År 1293 testamenterades gården Lindasund till Sko kloster av Magnus Johansson Ängel, kusin till Benedikta. Han säger i gåvobrevet att han ärvt gården efter Birgitta.
(Källa: Mats Lejdeby - Kampen om bygdemakten)


Källor

1)Mats Lejdeby - Kampen om bygdemakten