Militär, ryttmästare, ståthållare på Borgholm, Läckö och Dalsland.. Blev ca 86 år.
omkring 1560 Öland. [1]
1646-04-12. [1]
Peder (Per) Mikaelsson (Michelsson, Michilsson) Hammarskjöld, svensk militär, troligen född ca 1560 på Öland, möjligen son till slottsfogden på Kalmar slott och slutligen ståthållaren på Läckö och Dalsland. Peder fick 1607-04-08 bl a Misterhult, Virbo och Tuna i Kalmar län i förläning av Karl IX. Tuna är än idag, nästan 400 år senare, kvar inom släkten som sätesgård.
År 1598 tillfångatogs Peder i slaget vid Stångebro. Han lyckades trots en dödsdom undkomma Linköpings blodbad och kom senare i tjänst hos kung Karl IX.
Peder adlades 1610 och vid Riddarhusets tillkomst fick han släktnamnet Hammarskjöld. Han utnämndes 1611 till ståthållare på Borgholm och överbefälhavare på Öland samt lyckades två gånger hindra danskarnas försök att bemäktiga sig ön (februari 1612), men måste i juni 1612, sedan fienden nedskjutit befästningarna, ge upp slottet och ön.
År 1621 blev Peder ståthållare på Kalmar slott och 1622 överste på Borgholm och Öland, men lämnade samma år sin befattning. Peder dog 12 april 1646.
Peder var anfader till släkten Hammarskjöld. Bl. a. tillhörde Dag Hammarskjöld (1905-1961), generalsekreterare i Förenta Nationerna 1953-1961, denna släkt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om släkten Hammarskjöld
Ryttmästaren Peder Michilsson mottog 6 juli 1610 av Karl IX adlig sköld och privilegier samt, för att han skulle kunna hävda sig som adelsman och ställa upp med ryttare i kungens tjänst, ett stort antal gårdar i nordöstra Småland samt några på Öland. Peder Michilsson blev Peder Hammarskiöld, med vapensköld 135.
Peder Michilssons ursprung är helt okänt. Han antas vara född kring 1560, var troligast ölänning och han hade 1579 rekryterats till Smålands ryttare. När han dog 1646 måste han ha levat ovanligt länge. Han kom att göra tre karriärer: två som militär och så en som familje- och förmögenhetsbildare. Han var länge nästan konstant mobiliserad för tjänst i de baltiska provinserna och avancerade där från enkel ryttare till kvartermästare.
Under inbördeskriget på 1590-talet var han kung Sigismunds man och deltog med Smålands ryttare på kungens sida i slaget vid Stångebro, blev kunglig fogde på Öland och deltog i en kunglig militär flottexpedition mot Älvsborg. I januari 1600 kom han dock att ställas inför hertig Karls domstol och dömas till förlust av liv och egendom för att ”ha fört avog sköld mot fäderneslandet”. Han togs dock till nåder för ny tjänstgöring i Baltikum. 1606 blev han chef för en fana Smålands ryttare, kallades därefter till riksdagar med mera.
Under Kalmarkriget 1611-1613 hade Peder Michilsson viktiga självständiga militära kommenderingar som försvarare av Kalmar, senare av Öland och östra Småland. Efter kriget gifte han sig med Christin Stierna ur den gamla smålandsadeln och fick med henne fem söner och fyra döttrar.
När Peder Michilsson lämnade en stor familj efter sig kunde utsikterna att han skulle bli stamfar för en livskraftig ätt förefalla goda men ätten Hammarskjöld har aldrig varit stor och till synes vitala släktgrenar har ibland tynat bort. I tredje generation var ättens överlevnad beroende av en mans och hans makas fertilitet på olika jämtländska officersboställen.
Medan huvudmannen bedrev lantbruk på Tuna, har släktens övriga medlemmar genom seklen huvudsakligen ägnat sig åt Rikets tjänst som officerare och ämbetsmän. Inom de yngsta generationerna överväger dock numera verksamheter inom näringslivet.
I mitten av 1800-talet föddes två brödrapar Hammarskjöld, som inbördes var kusiner. Alla fyra blev statsråd. Bröderna Carl-Gustaf och Hugo var ecklesiastikministrar. Av de två andra blev Hjalmar professor, hovrättspresident, statsminister och landshövding. Han var serafimer-riddare och ledamot av Svenska Akademien. Brodern Carl-Gustaf blev försvarsminister, och var chef för Generalstaben.
I samma generation blev Ludvig Hammarskiöld generallöjtnant och Generalfälttygmästare. Hans son Sven blev hovrättsråd och VD för Sockerbolaget.
Av Hjalmars söner blev Bo landshövding och serafimerriddare, Åke framstående folkrättsjurist och ledamot av Haag-domstolen, samt Dag generalsekreterare i FN. Han efterträdde också sin far i Akademien.
Efter 400 år använder cirka 125 personer släktnamnet. De är fördelade på tre grenar, som fått ytterligare förgreningar. Alla är ättlingar till en familj som vid 1800-talets början levde på Peder Michilssons huvudgård Tuna. Gården ägs sedan 13 generationer och mer än 400 år av ättens huvudman.
(Text från släktföreningen Hammarskjöld)
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Om ölbryggning
Humleodling var föremål för Gustav Vasas ständiga omsorg. Humlen, som användes för att brygga öl, var landet i stort behov av, eftersom öl ersatte till betydlig del soppor vid måltiderna och var folkets förnämsta njutningsmedel.
Ett av ålder mycket använt surrogat för humle var kärrväxten pors, som i både landskapslagar och landslagen åtnjöt skydd. Den som bröt pors på annans mark straffades med dryga böter. I ett gåvobrev till Skänninge kloster från år 1336 överlåtes t. ex. en gård vid sjön Tåkern med ”vatten, ängar, åkrar och ställen, å vilka pors växer”. Denna växt ansågs som en ”härlighet” och omnämnes särskilt i köpebrev.
Men härligheten lär vara otrevlig ”dagen efter”. Det berättas, att när Karl IX en gång gästade den tappre krigsbussen Peder Mikaelsson Hammarskjöld på Öland, blev han undfägnad med porsöl, som han lät sig väl smaka. Men följande morgon hade han fruktansvärda kopparslagare. Efter någon tid erhöll värden följande tack för sist: ”Min käre Peder Mikaelsson! Härmed sänder jag dig tre marker humle, på det att du, när jag härnäst besöker dig, icke må undfägna mig med ditt förgiftade porsöl.”
(Text: C Grimberg - Svenska folkets underbara öden, del II)