Hertig i Slesvig, kung i Danmark 1146-1157 och 1157-1182. Blev 51 år.
1131-01-14 Tyskland, Slesvig. [1]
1182-05-12 Danmark, Vordingborg. [2]
1157-10-23 Danmark, Viborg. [2]
Valdemar I "den store", 1131-1182, dansk kung 1157, postum son till Knut Lavard.
Valdemar var gift med Sofia av Minsk, ännu ett av dessa outforskade band mellan Norden och den ortodoxa sfären. De fick åtta barn som alla spelade en viktig roll i Europas historia.
Valdemar kämpade 1154–1157 om kronan med Knut Magnusson och Sven Grate. År 1157 delade de riket varvid Jylland tillföll Valdemar Men Sven lät strax efteråt mörda Knut och dödades själv i samband med ett slag mot Valdemar. Denne var nu ensam kung i riket. Han råkade snart i strid med ärkebiskop Eskil som krävde oberoende för kyrkan och denne tvangs 1161 till flera års exil. Däremot fick Valdemar under hela sin regering helhjärtat stöd in- och utrikespolitiskt av Roskildebiskopen Absalon, som 1177 blev Eskils efterträdare på ärkestolen. Bl.a. angrep de i samverkan de hedniska venderna och intog år 1168-1169 Arkona och Rügen -en början till den expansion längs Östersjöns sydkust som fullföljdes av Valdemars söner Knut Valdemarsson och Valdemar II "segraren".
Tillsammans med kung Valdemar deltog Sune Ebbesson från Hvideätten i den framgångsrika erövringen av Rügen, då de slaviska vendernas helgedom Arkonatemplet förstördes. Sune såg till att den väldiga gudastatyn Svantevit förstördes. Enorma rikedomar tillföll danskarna och en viktig delseger i kampen mot venderna hade nåtts.