Personakt Antavla

Erik >> Magnusson

Hertig av Södermanland, Norra Halland (från 1205). Blev ca 36 år.

Far:Magnus I "ladulås" >> Birgersson (1240 - 1290)
Mor:Helvig av Holstein (Gerhardsdotter) (1255 - 1325)

Född:omkring 1282 1)
Begravd:1318 Stockholm, Stockholms Storkyrka 2)
Död:1318 Nyköping, Nyköpings gästabud 1)
Begravd:Uppsala, Uppsala domkyrka, Uppland

Äktenskap med Ingeborg av Norge (Håkansdotter) (1301 - 1361)

Förlovning:1302 2)
Vigsel:1312-09-29 Norge, Oslo 2)

Barn:
Magnus Eriksson (1316 - 1374)
Eufemia >> Eriksdotter (1317 - 1370)

Noteringar

Erik Magnusson, född omkring 1282, död 1318 i fångenskap på Nyköpingshus, var hertig av Södermanland från 1303 till sin död. Han var son till Magnus Ladulås och Helvig av Holstein. Erik kom tidigt att framstå som populärare än brodern Birger, som skulle ärva kronan. I konkurrensen fick han också stöd av brodern Valdemar.

Efter påtryckningar från bröderna, hertigarna Erik och Valdemar, lät Birger 1306 avrätta landets verklige styresman, marsken Torgils Knutsson. Senare samma år blev Birger fängslad av bröderna på gården Håtuna i södra Uppland (Håtunaleken) och satt fången i Nyköping till 1308, då han tvingades överlämna riket till hertigarna. Birger frigavs och flydde till Danmark, varifrån han återvände 1310. Med danskt och norskt stöd lyckades han återvinna delar av riket.

Som ung förlovades Erik med Ingeborg Håkansdotter av Norge. När han krävde bröllop år 1308 vägrade dock kung Håkon att ge bort sin dotter eftersom han kommit att stödja brodern Birger i den svenska maktkampen.

Men kriget mellan de nordiska länderna, som avslutades 1310 ändrade förutsättningarna för att ett giftemål skulle slutföras. Om hertig Erik önskade fred, måste han finna sig i att den norska jungfrun gifte sig med kung Birgers son, Magnus, som man hade avtalat.

Sedan förhandlade de - igen. Även Erik ville undvika en ny konflikt: det svenska riket skulle inte klara av ett nytt krig av en sådan omfattning. Han måste väga sina intressen mot varandra — den norska kungadottern eller ett ordnat förhållande till den danske kungen Erik Menved, som skulle säkerställa det han redan hade uppnått. Han valde det senare. Den svenske hertigen och den danske kungen utarbetade en fredsplan som innebar att hertig Erik godtog att han förlorade den norska kungadottern. Istället erbjöd sig den danske kungen att inlemma honom i sin egen familj.

Erik skulle gifta sig med Erik Menveds systerdotter, som hette Sofia av Mecklenburg-Werle och var dotter till Erik Menveds syster Richiza, som hade gift in sig den mecklenburgska furstesläkten. Liksom jungfru Ingeborg av Norge var Sofia också bara ett barn. Hon skulle skickas till hertig Eriks hov till vintern och uppfostras där. Erik skulle behålla Norra Halland som ett län under den danska kronan, inte under den norska. Så skulle freden återupprättas i hela Norden och kung Håkon av Norge skulle inte få någonting alls. Men Erik svek löftet till Sofia och valde i stället Ingeborg.

De båda bröderna, hertig Erik och Valdemar, höll dubbelbröllop 1312 och fick var sin norsk kungadotter. Erik gifte sig med Ingeborg Håkonsdotter och Valdemar kung Håkons brorsdotter med samma namn, den avlidne kung Eiks 14 år gamla dotter Ingeborg Eriksdotter.

Erik gjorde senare en pilgrimsfärd till Wien, och upplöste därefter sin förlovning med Sofia av Mecklenburg-Werle (död 1339), varefter han återigen förlovade sig med Ingeborg. Han gifte sig slutligen år 1312 i Oslo med Ingeborg Håkansdotter av Norge.

Vid ett gästabud som Birger höll 10-11 december 1317 på Nyköpings slott, Nyköpings gästabud, överraskades Erik och Valdemar och spärrades in i slottets torn där de fick dö 1318, men deras anhängare gjorde uppror och kungen Birger tvangs återigen att fly till Danmark, där han avled.

Erikskrönikan är en propagandaskrift som utgår från hertig Erik men som egentligen handlar om hans efterföljande.


Källor

1)Den svenska historien, del 3
  
2)Tore Skeie - Jungfrun från Norge