Jakob av Norra Halland Nielsen

Greve, riddare. Blev ca 68 år.

Noteringar

Greve Jakob av Norra Halland var släkt med det danska kungahuset.

Som vasall under danska kronan styrde greve Jakob över grevskapet Norra Halland, den långa, smala remsa som sträckte sig neråt kusten söder om Göta älv. Detta lilla landskap, inklämt mellan det danska Södra Halland och Skåne i sydost, det svenska Västergötland i norr och det norska Älvsyssel i nordväst, var mycket bördigt och odlingsbart och gav därför stora inkomster. Odlingsbar mark var grunden för nästan allt värdeskapande i den tidens samhälle.

Jakob blev fredlös efter att ha blivit beskylld för att ha varit inblandad i mordet på Erik Klipping, därefter blev han allierad med kung Håkon av Norge och hans bror, Erik..

I nära samarbete med greve Jakob lät Håkon och Erik uppföra två nya gedigna stenborgar nära havet vid Hallandskusten. Borgen Hiunahals (Hunahals), byggd innerst i en vik strax söder om Göta älv, blev ett av huvudtillhållen för de fredlösa. Fästningen Varberg, anlagd längre söderut på toppen av en hög och brant klippa som stupade rätt ner i sjön, blev det residens där greve Jakob av Norra Halland, hans söner och hans edsvurna män förskansade sig. Båda borgarna anlades vid strategiska nyckelpunkter, vid älvmynningar, där det fanns omlastningsplatser för handelsfartyg och marknadsplatser. och där Norra Hallands största vägar slingrade sig inåt landet mot marknadsplatser i det svenska riket.

För de fredlösa danskarna var de nya borgarna tillflyktsorter och baser för det nya kriget mot den danske kungen. För kung Erik och hertig Håkon var de norska utposter i fiendeland. För den danske kungen och hans folk var de rövarborgar som utgjorde ett konstant hot mot all sjöfart. Mellan de stora flottoperationerna pågick kriget i form av sjöröveri. Den främste av de fredlösa, greve Jakob, seglade omkring i danska farvatten, steg i land där kungens krigare inte :kunde nå honom och hans män, och rånade danska skepp, liksom skepp från Liibeck och Rostock.
(Källa: Tore Skeie - Jungfrun från Norge)

Diplomatarier och brev berättar att Jacob Nielsen var en man som stod i händelsernas centrum under slutet av 1200-talet. År 1275 red han i spetsen för hundra danska ryttare, som deltog på den svenske hertig Magnus sida i slaget mot brodern Valdemar i västergötska Hova. Några år senare deltar han i en viktig fredsförhandling och år 1285 har han upphöjts till riddare även av den norske kungen Erik Prästhatare.
----------------------------------------------------------------------------------
När Nordhalland var självständigt

Fråga: I Varberg görs det gällande att staden en gång var huvudstad i ett självständigt rike, ett buffertland mellan Sverige, Norge och Danmark. Är det sant?

Svar: Den episod som frågeställaren syftar på ägde rum mellan 1286 och 1305. Bakgrunden var att den danske kungen Erik Klipping mördades förstnämnda år. Det är ännu oklart vem eller vilka som låg bakom mordet, men ett antal danska stormän pekades snart ut som ansvariga och gick i exil. En av de misstänkta och fredlöshetsförklarade var Jakob Nielsen, greve av Norra Halland, det vill säga den del av landskapet som ligger norr om Ätran. Greve Jakob – för övrigt samme man som lät anlägga borgen i Varberg, föregångaren till den stora renässansfästning som än idag är stadens främsta sevärdhet – bröt då ut grevskapet ur det danska väldet och gjorde det i praktiken självständigt.

Grevens minirike var inte unikt. Ett flertal andra borgherrar och länsinnehavare under medeltiden gjorde på samma sätt när de fick problem. De kunde ofta förbli självständiga i åratal på grund av bristen på kungliga inkomster och militära styrkor som förmådde återföra dem till ordningen. Om de politiska konjunkturerna svängde riskerade minirikena dock att försvinna från kartan lika fort som de uppstått. Så blev fallet med Norra Halland. Greve Jakob allierade sig med Norge, vilket på sikt minskade hans möjlighet att göra som han ville. Beroendet av Norge ledde till att greven år 1305 överlät sitt län till den norske kungen, som i sin tur gav det till den svenske hertigen Erik Magnusson.
(Källa: Dick Harrisons historieblogg i Svenska dagbladet 26 november 2014)

Om Hunehals borg
Hunehals Borg uppfördes i slutet av 1200-talet av den danske greven Jakob Nielsen, högt uppe på en klippa söder om inloppet till det som senare skulle bli Kungsbacka stad.

1286 mördades den danske kungen Erik Klipping med 56 knivhugg. Jakob och åtta andra medanklagade, förklarades skyldiga och fredlösa.

Greve Jakob tog sin tillflykt till sitt ärvda grevskap i norra Halland och med stöd av den norske kungen lät han bygga Hunehals borg och sedan även Varbergs fästning, som till skillnad från Hunehals finns kvar än idag.

Den politiska historien är mycket turbulent i Norden och även i norra Halland under denna tid. De nordiska ländernas intressen möttes i norra Halland som omväxlande stod under danskt, norskt och så småningom under västsvenskt herravälde.

Greve Jakobs tid på Hunehals borg och i norra Halland varade till omkring 1305. Därefter togs grevskapet över, troligen med norske kungen Håkons goda minne, av den svenske hertigen Erik Magnusson, blivande svärson till norske kungen.

I Sverige pågick sedan tidigt 1300-tal krig mellan Magnus Ladulås söner - kung Birger och hans bröder hertig Erik och hertig Valdemar.

Hertig Erik var hertig över Västergötland, Dal, Värmland samt delar av Småland. 1312 gifte han sig med Kung Håkon av Norges dotter Ingeborg, och blev då även hertig över norra Halland och södra Bohuslän. Hertig Erik styrde i praktiken över ett västkustrike, och då även över Hunehals, mellan 1305 till sin död 1318.

Han dödades i det som kommit att kallas Nyköpings Gästabud. Kung Birger hade julen 1317 bjöd bjudit sina bröder hertig Erik och hertig Valdemar till gästabud på Nyköpings slott. Dessa båda fängslades och dog året därpå.

Hertig Eriks gemål Ingeborg Håkonsdotter, mor till den blivande kungen Magnus Eriksson, blev då en maktfaktor i både svensk och norsk politik. Ingeborg var medlem i både Sveriges och Norges riksråd,
och styrde så småningom över norra Halland från Varbergs fästning. 1326 stormas Hunehals av en trupp sänd av svenska riksrådet. Varbergs fästning växte i betydelse på bekostnad av Hunehals. Sista gången borgen omnämns i skrift är 1328, sen faller den i glömska.

Det finns många berättelser och folkliga traditioner om borgen, om nergrävda skatter och falsktillverkade halländska mynt. Mystiska händelser kan fortfarande utspela sig där nattetid.

Idag är platsen välbesökt, mest sommartid, med utmärkt badplats och vacker fornminnesmärkt miljö.
(Källa: www.hunehals.se)

Personhistoria