Grigorij Potemkin (Aleksandrovitj)
Älskare och hemlig make till Katarina "den stora". Blev 52 år.
Grigorij Aleksandrovit Potemkin 1739-1791.
Copyright: Engstrand 2019.
Far:
Mor:
Född:
1739-09-30 Ryssland, Smolensk, byn Tjizjova. [1]
Död:
1791-10-05 Rumänien, Bessarabien. [1]
Begravd:
1791-10-13 Ukraina, Jassy, Goljaklostret. [1]
Begravd:
1791-11-23 Ukraina, Cherson. [1]
Grigorij Potemkin var begravd under marmorgolvet i Heliga Katarinakatedralen i Cherson. Under Rysslands krig mot Ukraina grävdes lämningarna av kejsarinnan Katarina den storas älskare och Chersons grundare upp och förflyttades till Ryssland.
Sambo med Katarina ll "den stora" Sofia av >> Anhalt-Zerbst (1729 - 1796)
Noteringar
Grigorij Potemkin, 1739–1791, rysk militär och politiker, furste. Potemkin kom från Smolensk och hade utmärkt sig för tapperhet i kriget mot turkarna. Han var inte vacker, bland annat saknade han ett öga, och han hade ovanan att bita på naglarna. Han blev på 1770-talet Katarina II:s älskare och hennes mest inflytelserika gunstling; den senare positionen behöll han mycket länge. Han ledde 1783 erövringen (från Turkiet) av Krim, som han planerade att kolonisera.
Grigorij Potemkin var Katarina den storas älskare och hemlige make, som tillsammans med henne regerade över det ryska imperiet. Enligt Katarina var han "en av de största, mest excentriska och spirituella personerna under sin tid", och hon såg honom som sin "tvillingsjäl" och "herre och härkare".
Deras relation var mycket stormig och de kom så småningom överens om ett arrangemang, som innebar att de delade på makten, och det gav också Potemkin frihet att ha förhållanden med andra kvinnor. Kärleken mellan Katarina och Potemkin upphörde dock aldrig. Den hör till de största och märkligaste i historien.
Grigorij Potemkin var den mäktigaste av alla Katarinas ”generaladjutanter”. Han var en svuren fiende till bröderna Orlov och blev blind på ena ögat efter ett slagsmål med Aleksej Orlov. Som ”plåster på såren” vann Potemkin Katarinas vänskap. Hon överöste honom med pengar, livegna, ordnar, titlar, gods och guld. Åren 1774 till 1779 levde Potemkin och Katarina under äktenskapliga förhållanden. Ingen av Katarinas gunstlingar fick så stort inflytande över henne – och statsapparaten – som Potemkin. Ingen annan blev heller så dyr för statskassan.
Han brukar beskrivas som både snille och cyniker med en sällsam blandning av europeisk kultur och asiatiskt barbari. När Potemkin – med Suvorovs hjälp – erövrade Krim fick han hedersnamnet Tauriern, en anspelning på halvöns forna namn. I Sankt Petersburg residerade Potemkin i eget palats – Tauriska palatset – en byggnad på nätta 65 000 kvadratmeter.
Potemkin visade sig vara en enastående statsman; han erövrade Krim, anlade skeppsvarv, skapade Svartahavsflottan, grundlade städer som Sevastopol och Odessa och han gjorde Ryssland till en stormakt. Hans militära bedrifter tål att jämföras med Peter den stores.
Potemkins fiender hävdade att han uppförde fuskbyggen, "Potemkinbyar" och "Potemkinkulisser", ett förtal som nutida forskare vill vederlägga. Potemkinkulisser avsåg de kulisser som föreställde blomstrande byar och som det påstås att Potemkin lät sätta upp vid Katarina II:s resa i södra Ryssland 1787; i överförd mening har ordet kommit att innebära en skönmålning för att dölja en bristfällig verklighet (läs diskussion om Potemkinkulisser i slutet av texten!).
Potemkin utgjorde sinnebilden av Ryssland: ombytlig, temperamentsfull, vacker, sensuell och alltid överaskande. Med sin bisarra och magnifika personlighet blev han skandalomsusade i hela Europa. Han förde ett vällustigt och överdådigt levene och kunde förföra en prinsessa genom att räcka fram ett fat med diamanter i stället för dessert.
Potemkins kropp begravdes på olika platser, men var hans hjärta är begravt vet ingen med säkerhet, men Potemkin själv ville bli begravd i sin hemby i Ryssland och kanske finns hjärtat begravt där. Eller som slutorden lyder i Simon Sebag Montefiores biografi:
"Det kejsardöme som Serenissimus (Potemkin) gjorde så mycket för att hjälpa till att bygga, ligger idag i ruiner och större delen av hans erövringar tillhör inte längre Ryssland. Om hans inälvor ligger i Rumänien och hans ben i Ukraina är det inte mer än rätt att hans hjärta vilar i Ryssland".
(Lästips: Simon Sebag Montefiore - Potemkin och Katarina den stora - en kejserlig förbindelse)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om Potemkin-kulisser:
Om Grigorij Aleksandrovitj Potemkin (1739-1791), furste av Krim (eller Tauris som det hette förr):
Enligt traditionen satte han, med anledning av ett besök av Katarina i Sydryssland 1787, upp de beryktade Potemkinbyarna, provisoriska byggen av trä, gips och kartong, befolkade av dittransporterade livegna. Potemkin ville på så sätt visa för kejsarinnan hur väl han utfört sitt arbete.
"De flesta historieböcker anger detta som ett historiskt faktum, men det är i själva verket ett rykte vid hovet som fördes vidare av den saschsiske diplomaten Helbig i dennes år 1797 utgivna memoarer. Katarina kände själv till ryktet och skrev ett skämtsamt brev om det hela. Kejsarinnan var för övrigt alldeles för klyftig för att låta sig förledas av några potemkinbyar. Och den store Potemkin hade redan förverkligat så mycket att han inte behövde iscensätta den sortens komedier för att bibehålla sitt goda rykte".
Marcel Grauls
Helbigs s.k. memoarer var dock en biografi över Potemkin, Potemkin - Der Taurier, och av den sort som idag kallas "unauthorized":
Alla dessa historier härrör från en anonym biografi, som man senare fastställde skrevs av den sachsiske diplomaten Helbig; de publicerades i Hamburg-tidskriften "Minerva" år 1797 - 1799 och översattes senare till franska (1808), engelska (1811 och 1813) och flera andra språk. Bortsett från några utsmyckningar och justeringar var samtliga påhitt i dessa översättningar (samtliga anonyma) Helbigs.
Den främste engelske auktoriteten på denna del av den ryska historien, Robert Nisbett Bain, betecknade samtliga dessa som "fullständigt värdelösa"- "absolutely worthless".
Rudolf Sponsel
Cecil Adams (pseud.) "Georg von Helbig" förefaller att vara ett misstag, som tack vare kolumnens popularitet naturligtvis fått viss spridning på nätet. Diplomaten hette Gustav Adolf Wilhelm von Helbig och inget annat. Jag har vidare inte hittat kulisserna i Minerva (som universitetet i Bielefeld varit vänliga nog att lägga ut i sin helhet); måhända uppgiften finns med i Helbigs Russische Günstlinge.
Potemkin village är f.ö. den engelska termen, och Potemkinsche Dörfer den tyska, för det som i svenskan kommit att kallas Potemkin-kulisser.
"So, while "Potemkin village" has come to mean, especially in a political context, any hollow or false construct, physical or figurative, meant to hide an undesirable or potentially damaging situation, the irony is that, in fact, there appears to have been no such thing".
Wikipedia
Referenser:
The Straight Dope: Did "Potemkin villages" really exist?
Wikipedia: Potemkin village
Marcel Grauls, Från Bintje till Kalashnikov: Potemkin (Ordalaget 2001)
Rudolf Sponsel: Potemkin (på tyska)
Simon Sebag-Montefiore, Potemkin och Katarina den stora (Prisma 2005), kap. 18 eller så bara sid. 31
The Merriam-Webster New Book of Word Histories: Potemkin village (Merriam-Webster 1991)
Minerva. Ein Journal historischen und politischen Inhalts (1792-1815)