Personakt Antavla

Margareta Eriksdotter

Blev högst 7 år.

Far:Erik II "prästhatare" av Norge (Magnusson) (1268 - 1299)
Mor:Margaret av Skottland (Alexandersdotter) (1261 - 1283)

Född:1283 Norge, Tönsberg 1)
Död:1290 Skottland, Orkneyöarna 1)
Begravd:1291 Norge, Bergen, Apostelkyrkan 1)

Noteringar

Margareta var kung Eriks förstfödda barn, arvinge till Skottlands krona. Hon dog år 1290 på Orkneyöarna på väg till sitt eget bröllop med Edvard, prins i England, då fem år gammal.

I utbyte mot jungfruns hand var regerande kungen i England, Edvard, villig att betala hennes far och den norska riksstyrelsen rikligt, både i pengar och i politiskt stöd. En norsk kung hade sällan, kanske aldrig, haft utsikter till så mycket makt och inflytande på andra sidan Nordsjön. Jungfru Margareta skulle i framtiden bli drottning inte bara i Skottland utan också i England. Om allt gick enligt den uppgjorda planen kunde de som styrde det norska riket räkna med vänskapliga förbindelser med ett pacificerat Skottland, stora penningöverföringar från England i form av äktenskapshemgift, och det engelska och skotska rikets värdefulla stöd i den ständigt pågående maktkampen mellan de skandinaviska kungarikena.

Men sjöfärden över Nordsjön blev dramatisk för den blivande bruden. Jungfru Margareta hade levt ett skyddat liv och med all sannolikhet aldrig tidigare varit utsatt för en längre sjöresa på öppna havet. Hon tålde det inte. Ute till havs blev hon svårt sjuk, och när skeppet äntligen kom till Orkneyöarna kring 1 oktober svävade lon mellan liv och död. I land, troligen i den norska biskopsborgen i Kirkwall, försökte männen och kvinnorna som hade ansvaret för henne att rädda hennes liv. Det var förgäves. Narve, den unge biskopen, gav henne sista smörjeisen. Efter kort tid dog hon i hans armar.

Bara några dagar senare började förvirrade rykten spridas i Skottland. Några sa att jungfrun var död, andra att hon hade varit sjuk men nu var på bättringsvägen. Den 7 oktober nådde ryktena den skotske biskopen av St Andrew, ett stycke norr om Edinburgh, just när han var på väg att resa till Orkneyöarna för att ta emot sin blivande drottning. Han skickade omedelbart en grupp riddare norrut för att undersöka saken och en budbärare söderut med brev till kung Edvard i England. Han bad kungen att förbereda sig på tänkbart krig; skotska adelsmän hade börjat samla sina härar när ryktena nådde dem.

Segelfartyget återvände över havet med den lilla jungfrun i en kista. I Bergen togs nyheten emot med förfäran. Kung Erik lät begrava dottern bredvid den moder hon aldrig hade känt, i stenväggen i Apostelkyrkan i Bergen. Han hade förlorat sitt enda barn. riket hade mist sin prinsessa. Den skotska kungadynasti som hade regerat oavbrutet sedan vikingatiden fanns inte mer.
(Källa: Tore Skeie - Jungfrun från Norge)


Källor

1)Tore Skeie - Jungfrun från Norge