Gustaf Adolf 1906-47, svensk prins, äldste son till Gustav VI Adolf, hertig av Västerbotten. Inom familjen kallades han "Edmund". Gift 1932 med prinsessan Sibylla av Sachsen- Coburg-Gotha. Barn: Margaretha, Birgitta, Désirée, Christina och Carl (XVI) Gustaf.Brodern Carl Johan minns bröllopet i Coburg 1932: "Jag var marskalk och min syssling Dagmar Bernadotte var tärna. Jag är rädd att det vilade en obehaglig doft av nazism över bröllopet, med uniformer, fackeltåg och sådant. Men 1932 hade vi förstås ingen aning om de fasanfulla händelser, som skulle följa i nazismens spår."
Gustaf Adolf var militär och idrottsman. Han var en mycket begåvad idrottsman, särskilt i ridning och fäktning; 1936, 1937 och 1940 blev han svensk mästare i sabelfäktning. Han deltog bl a i det svenska laget i prishoppning vid OS i Berlin 1936. Gustaf Adolf var dessutom ordförande i Riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté från 1933.
Gustaf Adolf var även organisatoriskt verksam inom idrotts-, scout- och fältsportväsendet. Från 1932 var han också ordförande i Svenska scoutrådet och från 1938 även i Internationella scoutunionen. Under andra världskrigets beredskapsår tjänstgjorde han som stabsofficer med rangen överstelöjtnant.
Gustaf Adolf omkom endast 40 år gammal i en flygolycka den 26 januari 1947. Det KLM-plan han färdades i på väg hem från en jaktresa i Holland störtade på Kastrup i Danmark strax efter starten och alla 15 ombordvarande omkom. Hans ende son, arvprins Carl Gustaf, var då endast 9 månader gammal.
I Per Svenssons biografi 2006 framstår Gustav Adolf som en lätt tragisk figur utan de personliga egenskaper som förknippas med kungligheter, förmågan att ta människor, charm och folklighet. Vittnesmål handlar alltid om hur kantig och svårtillgänglig han var.
Däremot fanns det mycket kring honom som var intressant: tidsandan och de grundvärderingar, som den svenska överklassen hade, den världsbild, som Gustaf Adolf säkerligen delade. Per Svensson ser honom som prototypen för den tidens adelsman, utbildad på Lundsberg och på Karlberg till officer, med jakter i Skåne och umgänge med släkten. I de grupperna fanns både tyskvänlighet och en misstänksamhet mot demokratin. Så nära förknippades prinsen med dessa åsikter att socialdemokraterna behöll republikkravet i en omtalad diskussion på partikongressen 1944.
Lästips: "Han som aldrig fick bli kung" av Per Svensson 2006