Arvid Bernhard Horn
Kanslipresident, greve av Ekebyholm, riksråd, militär. Blev 78 år.
Arvid Bernhard Horn 1664-1742 - porträtt av Lorens Pasch d. ä.
Copyright: Engstrand 2006
Far:
Mor:
Född:
1664-04-06 Finland, Vuorentaka, Halikko sn. [1]
Död:
1742-04-18 Ekebyholm, Rimbo. [1]
Carl Grimberg anger dödsdatum till 17 april 1742.
Äktenskap med Anna Beata Ehrensteen (1669 - 1703)
Vigsel:
1696-02-23 Stockholm. [1]
Äktenskap med Inga Törnflycht (1675? - 1708)
Vigsel:
1705-04-30 Polen, Rawicz. [2]
Äktenskap med Margareta Gyllenstierna af Fogelvik (1689 - 1740)
Vigsel:
1710. [1]
Barn:
Noteringar
Arvid Horn (af Kanckas/Ekebyholm), 1664–1742, greve, militär (generalmajor), politiker, kanslipresident 1710–1719 och 1720–1738.
Kanslipresidenten Arvid Horn var i praktiken den som fick styra det svenska konkursboet efter det karolinska sammanbrottet på 1700-talet. Född under ganska enkla omständigheter, gjorde sedan en militär karriär som slutade med att han blev chef för Karl XII:s livdrabanter. "Han kan skrivas bland de store män Sverige haft", hävdade efterträdaren på kanslipresidentposten.
Arvid Horn blev tidigt Karl XII:s personlige vän. Han utmärkte sig i stora nordiska kriget både som krigare och som diplomat, och från 1705 var han under kungens frånvaro den mest betrodde inom rådsavdelningen i Stockholm. Vid kungens hemkomst 1715 fick han dock träda tillbaka för Görtz. Det hessiska partiets seger i tronföljdsfrågan gav honom makten åter, och han var en drivande kraft bakom hämndprocessen mot Görtz.
Under Fredrik I fick Horn ett avgörande inflytande; som kanslipresident var han regeringschef. Horns parlamentariska bas var ”äldre mösspartiet”, men han hävdade det aristokratiska riksrådets och högadelns makt i förhållande till både kungamakten och ständerna. Hans ekonomiska politik var måttfullt merkantilistisk. Den gamle krigsbussen förde en fredlig utrikespolitik och lyckades skaffa landet en period av lugn, bl.a. genom att ingå förbund med Ryssland och Storbritannien. Inför den starka oppositionen på riksdagen 1738 avgick han, varvid makten försköts till hattpartiet, med en franskorientering som följd.
(Källa: Bonniers stora lexikon 2000)