Riddare, riksråd, häradshövding i Danderyds och Ryds skeppslag på 1490-talet. Blev ca 55 år.
Erik Johansson Vasa 1470-1520, porträtt utfört långt efter hans död.
Copyright: Engstrand 2007.
omkring 1465. [1]
1520-11-09 Stockholm (Stockholms blodbad). [2]
omkring 1492. [3]
Erik Johansson Vasa , född c:a 1470, död 1520, riksråd.
Erik Johansson var en speciell man. Det påstås att han var lite dum, ja i ärlighetens namn rent av korkad. Hans eftermäle har därför inte varit gott. Han var en "simpel och enfaldig man" slår till exempel hans systerdotter fast (ur Lars-Olof Larsson 2002). Erik var dessutom av en våldsam natur. Ryktet sade att han hade haft ihjäl en man från Stockholm som befunnits på hans ägor; bara så där, och inkräktaren var död.
Han var dessutom ägare till storgodset Rydboholm i sydöstra Uppland, ett jordägande som krävde sin organisatör. När han dubbades till riddare vid de kungliga kröningsfestligheterna 1497 innebar det att han av den högsta politiska ledningsn uppfattades som en man värd heder, ära och anseende. Ett ytterligare erkännande fick han när han utsågs till riksråd i början av 1500-talet.
Mest känd är annekdoten om hur Erik Johansson krävde att få bli insläppt vid kröningsfestligheterna 1520, trots att kungen redan låtit stänga stadens portar och vakterna bonade och bad honom att gå. Dagen efter avrättades han vid Stockholms blodbad.
Erik Johansson Vasa stödde sin morbror Sten Sture d.ä. vid krisen 1497, blev riddare samma år, anslöt sig till upproret mot unionskungen Hans 1501. Han blev riksråd senast 1503 och var hövitsman på Kastelholm på Åland 1504-05.
Han var gift med Cecilia Månsdotter av Ekaätten och hade med henne sonen Gustav, sedermera kung.