Edmund II Järnsida
Kung i England 1016. Blev ca 27 år.
Edmund II Järnsida "Ironside" ca 989-1016
National Portrait Gallery, London
Far:
Mor:
Född:
omkring 989.
Död:
1016-11-30 England. [1]
Äktenskap med Ealdgyth (Edith) av East Anglia (986? - )
Vigsel:
1015.
Noteringar
Edmund Järnsida "Ironside" var kung av England under en del av 1016. Han var son till Ethelred och Aelgifu.
Edmund utropades den 23 april 1016 efter faderns död av Londons borgare till kung, medan rikets förnämsta män samtidigt i Southampton hyllade Knut den store. Edmund blev erkänd som kung även i Wessex och upptog till en början med framgång striden om kronan med Knut, vilken han besegrade vid Pen i Somerset och tvingade att upphäva Londons belägring. Till sist blev han dock fullständigt besegrad vid Assandun (antingen Ashdown eller Ashington i Essex) 18 oktober 1016, ingick därefter förlikning med sin besegrare och fick som kungarike behålla landet söder om Themsen jämte East Anglia och Essex, varvid troligen även bestämdes, att den överlevande skulle erhålla hela riket. Edmund dog redan 30 november samma år. "Järnsida" kallades han för sitt mod och sin stora kroppsstyrka.
Han gifte sig 1015 med Ealdgyth (Edith) av East Anglia (född ca 986), dotter till Mocar och Edgitha.
Barn:
Edvard Landsflyktingen "Aetheling" (1016–1057), född i Wessex, avliden i London, gift med Agatha av Ungern omkring 1035.
Edmund Aetheling (född cirka 1015–1017, troligen död 1046), gift med en prinsessa av Ungern (Hedwig?)
Av William av Malmesbury prisades Edmund som "en oförvitlig ung man med framstående egenskaper och med stora krafter både kroppsligt och andligt" och även i de isländska sagorna omtalas han med viss beundran som Jarmund den starke. Det var alltså en helt annan typ av härskare än den obeslutsamme och passive fadern Ethelred, som nordborna ställdes inför.
Källor: Mats G. Larsson - Tre gälder i England - i vikingarnas kölvatten över Nordsjön och Wikipedia