Emma av Normandie

Emma kom från Normandie och härstammade från vikingen Gånge-Rolf, som c:a år 910 fick Normandie som förläning. Hon gifte sig med den engelske kungen Ethelred II (av Wessex), kung i England 978-1016, död 1016.

Kung Ethelreds änka drottning Emma av Normandie gifte sig därefter med Knut II den store och lyckades förvandla honom från ett råskinn till en fredlig och vis landsfader, som införde Cnut´s law, Knuts lag, i England. Det är huvudsakligen kvinnliga historiker som tillmäter drottning Emma denna betydelse, medan manliga historiker menar att det var biskop Wulfstan av York, som hade detta välgörande inflytande på kung Knut. Men kanske var det fråga om gemensamma msträngningar. Drottningar och biskopar samarbetade ofta för att förändra krigarshällenas väsen inifrån.

Under Knuts och Emmas tid skickades missionärer till Norden. En av dem var den engelske biskopen Sigfrid av York som kom till Västergötland, där dopet av Olof Skötkonung förrättades någon gång i början av 1000-talet. Troligen var då marken redan beredd genom den keltiska mission som redan skett med start på 600-talet. Biskop Siigfrid kunde göra sig förstådd på fornnordiska, som talades av många engelsmän i York.

Dopet av Olof Skötkonung ägde rum utomhus i en källa uppkallad efter Irlands kvinnliga helgon Brigida. Kulten av källor är typisk för den keltiska kristendomen. Frågan är om källan redan hade detta namn, vilket i så fall utgör ett av flera tecken på en tidig keltisk mission i området, eller om det var biskop Sigfrid själv som namngav källan efter det irländska helgonet. Dopet i Brigidas källa omfattade förutom kung Olof hela hans familj och hans följe.
(Källa: Margareta Skantze: Drottning Margaretas historia)