Storfurste i Ryssland. Blev högst 62 år.
1876.
1938 Frankrike. [1]
1905. [1]
Även om Kirill inte var något skinande intellektuellt ljus var han ändå en ståtlig och välbyggd ung storfurste, en stjärna i det unga Petersburg som roade sig. Han reste mycket, han dansade väl, han var munter och vänlig, en prydnad för släkten; tills dess han drog igång sin stora skandal.
Storfurst Kirill älskade sedan flera år sin kusin, storhertiginnan Victoria Melita av Hessen, och känslorna var besvarade. Problemet var inte bara att de två var kusiner, Victoria Melita var ju också redan gift med en storhertig och hade rent av två barn med honom. När tsaren ordnade så att Kirill skickades ut i världen och till slut sänt honom ut i kriget mot Japan hade det varit ett sätt att hålla honom borta från hans tyska storhertiginna. Nu var hon emellertid skild.
När Kirills föräldrar utverkat tillstånd från tsaren för honom att åka utomlands och återfå sin hälsa for han raka vägen ner till Victoria Melita. De gifte sig hösten 1905, utan att be tsaren om lov, vilket Kirill enligt lagen skulle ha gjort. Sedan återvände Kirill till Petersburg för att post festum berätta om bröllopet. Då bröt stormen ut på allvar, tsaren vägrade ta emot Kirill och befallde honom att omedelbart lämna landet. Kirill förlorade alla sina befattningar och titlar utom storfurstevärdigheten, som ingen kunde ta ifrån honom.
Innan skandalen var Kirill marinofficer och han färdades vida omkring, som kungligheterna flitigt gjorde före första världskriget. Han besökte bland annat hoven i Kina, Japan och Korea.
I början av rysk-japanska kriget befann han sig den 13 april 1904 ombord på flaggskeppet Petropavlovsk, när det gick på en mina utanför Port Arthur. På en höjd ovanför stranden stod hans bror Boris och såg det väldiga slagskeppet försvinna i djupet, med slagsida, aktern upp och propellrarna slående i luften.
Kirill hade varit på bryggan när smällen kom. Han fick kontusioner och brännskador i ansiktet, lyckades hoppa mot styrbord och klara sig undan från det värsta suget från det sjunkande fartyget. Han drogs ändå ner i djupet av virvlarna efter fartyget, men var vid liv när han flöt upp. Han var fysiskt i stort sett oskadd men drogs med svåra psykiska sviter och kunde inte längre vistas ombord på fartyg eller båtar - mycket förståeligt, men ett handikapp för en marinofficer.
Av Petropavlovsk besättning på 711 man överlevde 80.
1917 lämnade han Ryssland och flydde till Finland. Paret hade då redan två döttrar. I Finland föddes i augusti 1917 den efterlängtade sonen, Vladimir, med ett ovisst öde framför sig och som nummer två i den ryska tronföljden, efter sin far. Den ryske tronpretendenten föddes i Borgå.
Storfurst Kirill stannade förvånansvärt länge i Finland, han var kvar i många år och bodde med sin familj på det legendariska godset Haiko. Om den vita sidan i Ryssland skulle segra i inbördeskriget fanns han på nära håll. Han kunde se hur den vita sidan segrade i Finland; segerherren, den gamle tsarryske generalen Mannerheim, kom också till storfurst Kirill på Haiko och dryftade politiska frågor.
Efter revolutionen, när de röda slugiltigt hade segrat i Ryssland, flyttade Kirill till Frankrike, där han 1922 antog titeln "Den ryska tronens kurator" och "Tsar i exil". Han hade i denna fråga ett vacklande stöd; flera menade att det fanns andra, bättre skickade ryska furstar att tillgå. Men titeln behöll han envist till sin död...
Källor: Staffan Skott - Romanovs och Magnus Engberg - Maria, Sveriges ryska prinsessa